Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka i 2 <)
Danmark nöjde man sig med allenast tvenne böndagar. Stockholms
posten, som 1782 tog frågan under ompröfning, tyckte, att man hos
oss kunde fira åtminstone ett par på söndag. Med beräkning af
»den arbetande hopen till två miljoner» komme man därmed att
vinna åt landet fyra miljoner dagsverken, hvarigenom en högst
betydande vinst skulle tillskyndas vårt fattiga folk. Tidningens
nationalekonomiska beräkningar stodo i god samklang med tidens
materialistiska lifsåskådning. Konungen lät ock de bägge följande
åren fira tvenne af böndagarna på söndag. Därefter kom
förhållandet att växla. Vissa år blefvo alla böndagarna förlagda till söndagar,
medan under andra blott två af dem utsattes till veckans första dag.
Från 1807 har det blifvit regel att fira alla på söndagar.
Som upplysningens målsmän betraktade som en uppgift för
sig att söka rensa bort alla fördomar och vidskepelse ur
samhällslifvet och i samband därmed att befordra en humanare lagstiftning
mot förseelser i fråga om dylika, lät konung Gustaf III ur allmänna
lagen borttaga straffbestämmelserna mot trolldom. Sig själf och
sitt eget hof höll han dock ej obesmittade af hvarjehanda öfvertro.
Han hade mot slutet af 1770-talet varit föremål för en andlig
väckelse, men som ingen förståndig och erfaren kristen kom honom till
hjälp i hans kritiska tillstånd, utmynnade detta i vantro. Tiden
var superstitiös. E. G. Geijer säger därom: »Den hånade, flyende
tron lämnade dörren efter sig öppen för vantron, som i skymning
och natt njöt en hemlig dyrkan, under det man om dagen täflade
att offra på upplysningens altare. En mängd kvacksalvare i
andans rike begagnade sig af denna stora världens hemliga sjukdom. »*
Denna sjukdom drabbade äfven konung Gustaf såväl som hans
broder Karl och många af den tidens mest »upplyste». Spiritism,
animal magnetism, mysticism o. s. v. vunno insteg ej blott inom
vissa förnäma kretsar utan ock vid hofvet. Konungen gjorde till
och med besök hos den beryktade spåkvinnan mamsell Arvidsson.
Spiritisten kapten H. G. Ulfvenklou bildade inom aristokratien
en slags spiritistisk församling. Till den anslöto sig bland andra
riksmarskalken J. G. Oxenstierna, riksrådet Fredrik Sparre,
generalamiralen K. A. Ehrensvärd, öfverstekammarjunkaren
C. G. Bonde och statssekreteraren E. Ruuth.2 Somligas fritänkeri
anknöts till E. Svedenborgs teosofi, hvars blandning af mysticism
1 Kon. Gustaf III:s efterlämnade papper, utg. af E. G. GEIJER, d. II,
sid. 213.
2 Sundelin, R.: Svedenborgianismens historia i Sv., sid. 200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
