Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 2 o
g. westling
skåpens element, som sattes i folkets händer, vore afpassad i enlighet
med det teologiska system, som de hyllade. Frågan om huru en
dylik katekes borde vara beskaffad, blef ock afhandlad i den
offentliga diskussionen. I en till Stockholmsposten 1793 insänd artikel
uttalade dess författare som sin mening, att huvudsakliga orsaken
till de flestas religionsförakt vore att söka i olämpligt val af lärobok
i kristendomskunskap och i »det oriktiga» sätt, hvarpå
undervisningen däri blifvit meddelad. När han hörde någon smäda
gudsfruktan, plägade han tänka: »där är en, som fordom vanligast
gäspade öfver katekesen». Han sade sig därför vara angelägen om
att bekomma en katekes, »där lärlingens nygirighet väcktes, där
läropunkterna framställdes med hänsyn till nytta och utöfning»
o. s. v. En sådan hade han funnit i en af B. Koppe utarbetad
lärobok i kristendomskunskap och genom biskop J. A. Lindbloms
försorg öfversatt till vårt språk.1 Vid ett annat tillfälle blef i samma
tidning, 1790, »Religionshandbok af J. A. Hermes förordad som
tidsenlig. I den kunde till och med »en ostuderad få anledning
att med förstånd fatta det väsentliga af sin kristendom».2 Då denna
bok följande år blef vidare granskad i tidningen, anfördes som en
dess förtjänst, att den »var långt ifrån att göra ett med dem, som
sätta kristendomen i ständig försakelse.3 En annan recensent,
som mera. lagt märke till dess afvikelser från kyrkoläran, fann den
dock så förtjänstfull, att den ej borde förkastas, fastän den hade
smak af »socianism» och afvek från våra symboliska böcker. »Vi
hade väl icke därmed — sade han — att vi bundit oss vid dessa,
uppgifvit vår naturliga rätt att fritt tänka, pröfva och undersöka
sanninngen.» Han kunde ej gilla, att man visserligen medgåfve
en hvar rätt att fritt pröfva men likväl förmenade honom att fritt
meddela andra resultatet däraf. Han påpekade äfven, hvilken stor
skada man skulle vålla den allmänna upplysningen, om man drefve
en sådan inskränkning för långt. Han försäkrade, att följderna
af en hämmad frihet vore skadligare än en alltför stor frihet. »Hade
icke konung Fredrik i Preussen tillåtit en så stor religions- och
tryckfrihet i sina länder, så hade Tyskland ej kunnat skryta af
sådana män som en Spalding, Teller, Steinbardt, Jerusalem,
Zollikofer, Doederlein m. fi., hvilkas förtjänster vi ännu knappt
1 Stockh. p. 1793, n:o 112.
2 Stockh. p. 1790, 11:0 249.
3 Stockh. p. 1791, n:o 248.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
