Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
sysslade med psalmdiktning, ehuru de ej i öfrigt gjorde sig kända
som kristendomens befordrare. C. M. Bellman, som väl ej
personligen i sitt lif följde kristendomens grundsatser, strängade dock
sin lyra till religiös poesi och författade skaldebetraktelser öfver
våra helgdagars evangeliska predikotexter, sedermera samlade
och utgifna under titel: »Sions högtid». Bengt Lidner, hvars
lif ej heller harmonierade med den kristna etiken, och som var
tjusad af Rousseaus idéer, hämtade dock ämnen för dikter ur bibeln,
såsom för oratoriet »Messias i Getsemane och hans gång till Golgata»
liksom äfven för skaldestycket »Den yttersta domen».
Detta sakförhållande är beaktansvärdt som en kontrast till den
ovilja mot äkta kristendom, som var spridd bland de bildade, en
ovilja så allmän, att en insändare i Stockholmsposten 1787 kunde
yttra: »I en tid, då man börjar anse ali befattning med religion
både i teoretiskt och praktiskt afseende såsom ett gräl, endast
värdigt förflutna seklers oupplysta granskning, kan det ej annat än
på det högsta förnöja en varelse, som ännu vågar vara kristen trots
af sitt tidehvarf, att finna någon, som söker sanningen». Detta
religiösa intresse, som spårades hos en del individer, motiverades
ej i någon mån af ljusare utsikter till en varmare gudaktighet hos
den yngre generationen. Erfarenheten visade, att hof predikanten
C. M. Wrangel knappast hade någon grund för den förväntan,
som han 1770 uttalade i en predikan, och som kanske hystes af
somliga. Han yttrade däri: »Sannerligen uti vår kristendoms usla
belägenhet, då de äldre af alla stånd synas hafva kommit därhän,
att de knappt känna den tid, där de uti sökte varda», ■— »bör vårt
enda hopp fästas på den nu uppväxande ungdomen».1 Ännu dröjde
det några decennier, innan den bibliska uppenbarelsen erkändes
som högsta auktoritet i religionen. Tills vidare pågick en brottning
mellan olika lifsideal och stridiga uppfattningar om rätta vägen
till lycksalighet, och, när Gustaf III gick ur tiden, lutade segern åt
neologernas sida, och efter hans bortgång fick rationalismen luft
under vingarna genom I. Kants kritiska filosofi.
II.
Efter Gustaf III:s död inträdde nya förhållanden, som blefvo
af betydelse för neologiens utveckling i landet. Tidens hela kynne
1 Wrangel, C. M.: Pred. på i:sta sönd. eft. Trcttond. 1770, hållen i
Maria Magd. förs. i Stockh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
