Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 westling
neologiskt sinnade predikanterna erbjöd Jesu passionshistoria
ett gärna uppsökt ämne. Det beredde dem tillfälle att jämlikt
tidens böjelse för det rörande lägga an på att sätta känslorna i
svallning. Tyngdpunkten lades icke vid korslidandet såsom ett
försoningsoffer utan vid det kvalfulla däri. Den förutnämnde
professor J. G. Rosenmüller i Leipzig hade utgifvit ett arbete
i berörda ämne, hvilken skrift i svensk öfversättning utgick 1801
under titel: »Predikningar om Jesu lidande och död och lians sju ord
på korset». Öfversättaren framhåller i företalet, att Rosenmüller
håller före, att målet med predikningar öfver Jesu lidande bäst
vinnes, då de användas för »att skildra Jesu dygder, det höga i
hans tänkesätt för att (så) framkalla högaktning, lydnad och kärlek
till honom och hans bud». Själf upplyser författaren i den första
predikan, att hans syfte med predikningarna varit att söka »de
närmaste och aflägsne orsaker till den oskyldige Jesus’ obilliga och
grufliga misshandlande,» »hans ojämförligt ädla och i hvartenda
hänseende vördnadsvärda uppförande». Rosenmüller reserverar
sig mot hvarje misstanke, att Jesus velat »förkorta sitt lif». I
Uppsala utgafs 1799 och 1800 en samling »Betraktelser och
predikningar öfver passionshistorien», hopbragt af L. Ch. G. Schmid från
flera tyska författare och nu till vårt språk öfversatt. Den svenska
utgifvaren inleder boken med reflexioner öfver olika sätt att
behandla Kristi pinohistoria. Han framställer sex olika sätt därför.
»Det intressantaste och gagneligaste för åhöraren» ansåg han vara
att skildra lidandet rent historiskt. »Ganska passande för tiden»
och äfven ägnadt att göra »ganska stort intryck på åhöraren» fann
han det äfven vara att accentuera själfva lidandet, äfven det inre.
Lämpligt kunde det ock vara att stanna vid de »fördelar, som vårt
släkte därigenom vunnit». Man kan äfven koncentrera
uppmärksamheten på Jesu uppförande under lidandet och därvid
ådagalägga, att detta var det allra bästa och »med dygdens lagar mest
öfverensstämmande», samt begagna tillfället att inskärpa plikten
att, »när vi komma i dylika omständigheter under vår lefnad», vi
då följa hans föredöme. I öfverensstämmelse med den svenska
utgifvarens allmänna åskådning stod själfva predikningarnes art.
Såsom exempel därpå kunna vi anföra några ord ur en predikan på
Fastlagssöndagen, där Jesu lidande sammanställes med en annan
vis mans lidande, hvarvid författaren gör följande reflexion och
tillämpning: Om- redan skildringen af en man, som »endast lefver
för att befrämja sina medborgares sällhet, som af alla krafter kärn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
