Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka
i 53
teologiens anhängare. Man hängde för mycket fast vid
fäderne-ärfd vördnad för bibeln för att i allmänhet frånkänna den
gudomlig auktoritet i andliga ting.
Från tyskan öfversattes ett den tiden bland cle mera ortodoxa
ansett arbete af den mecklenburgske predikanten D. J. Koppen:
»Die Bibel, ein Werk der göttlichen Weishet», hvilket konsistorium
i Strängnäs 1798 rekommenderade hos det i Linköping, emedan
det »med grundlighet, redighet och styrka utredt de tvifvelsmål
och inkast, som i alla tider uppkastats emot den heliga skrift och
dess gudomliga ursprung, och i synnerhet dem, hvarigenom man
uti innevarande tidehvarf, då förnuftets och en blott naturlig
religions tillräcklighet så mycket förfäktas, söker att nedsätta bibelns
och kristna religionens värde», o. s. v. Det förstnämnda
konsistoriet förmenade, att arbetet borde kunna blifva till gagn för alla,
som önskade »blifva beväpnade mot de mångfaldiga försök,
hvarigenom dels lättsinnigheten, dels själfklokheten bemöda sig att
undergräfva grunden för dess tro och hopp». På kristendomens
sanning höll superintendenten i Dessau S. L. E. de Marée, med
hvars författareskap svenska allmänheten ock gjordes bekant.
Hans till svenska öfversatta skrift med titel: »Guds försvar vid det
ondas tillåtande pä vår jord» förordades 1798 af Göteborgs
konsistorium. I bokens företal framhåller författaren, att såsom en
orimlighet måste betraktas »någras försök att bortbyta kristendomen
mot filosofien. I en annan af hans till svenska öfversatta skrifter:
»Vem säger folket människones son var al» utvecklade han läran
om Kristi person för att »försvara den emot de mångfaldiga
för-tvdningar, som den i senare tider fått»— En svensk öfversättning
af Chr. Langhansens tyska barnpostilla tillhörde visserligen ett
tidigare skede, men redan då kämpade renlärigheten emot en
stark-vuxen neologisk riktning i vår kyrka. Predikningarna innehöllo
uppbyggliga kateketiska förklaringar af söndagsevangelierna med
historiska och geografiska upplysningar.
Bland uppbyggelseskrifter härrörande från svenska författare
må erinras om »Heliga tal öfver åtskilliga sön- och högtidsdagar
».författade af J. D. Dahlberg och till största delen hållna i Nikolai
församlings kyrka i Nyköping. Ehuruväl deras innehåll ej synes strida
mot kjTkoläran, förekomma dock i dem uttryck, som påminna om
tidens neologi. Författaren var hofpredikant, och Per Wieselgren
fann tafen smaka »hofreligiositet». De utkommo 1795.. G. Bergius
utgaf 1773 och 1774 en samling dispositioner eller utkast till pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
