Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
-g. westling
Linköpings stift eller af präster därifrån. Den neologiska riktningen
där gynnades af dess biskopar med undantag af Filenius.
Vid det prästmöte, som 1787 hölls i Linköping, märktes i de
då hållna predikningarna ieke i allmänhet någon skarpt accentuerad
neologi, dock trädde den märkbart fram i den, som hölls af den
förutnämnde prosten P. Jüringius, samma man, som öfversatte Less’
förklaringar öfver evangelierna. Han rörde sig dock försiktigt med
kyrkans dogmer. Väl framhöll han den naturliga religionens värde,
men betonade dock den kristnas öfverlägsenhet. Det — sade han —
som gaf Marcus Aurelius och Epictet en högre religionsuppfattning,
var lånegods från kristendomen. Det var detta, som höjde dem
öfver Sokrates och Plato, ehuru dessa såsom snillen stodo på ett
högre plan än de förre. Juringius varnade för att misskänna
förnuftets anspråk att vara ledsagare i religionen, men han medgaf,
att förnuftet ej kunde leda människan till Kristus och försoningen
utan blott bringa kännedom om Gud såsom Skaparen. Han
uttryckte sympati för den moderna andens budbärare och tänkte
sig möjligheten af att den tid skulle komma, då mänskligheten
skulle fälla tårar på en Voltaires, en Rousseaus, en Bayles och kanske
en gång på »Raynals stoft». En viss bismak af rationalism
förmärktes ock vid samma prästmäte i den predikan, som då hölls
af dåvarande komministern i Nykil J. Wählander, hvilken
äfvenledes beträffande tidens stora teologiska fråga om förnuftets
betydelse såsom religionens kunskapskälla betonade dess vikt,
ehuruväl ock dess otillräcklighet. När prästmöte 1793 åter hölls i
Linköping, var det en af det yngre prästerskapet, som i då hållna
predikningar förrådde tydligaste dragningen till neologien. En
vice pastor P. Laurenius framhöll, att otron berodde af
okunnighet, hvarjämte han rörde sig med en något neologisk terminologi.
Men tidens föreställning, att mänsklighetens väl vore beroende af
upplysningen, bemöttes vid tillfället af prosten J. F. Carlström,
som predikade öfver: »Skriftens lära, den visaste under solen». När
1797 stiftets präster åter voro samlade till möte, var den
förutnämnde prosten S. Wallqvist i Kuddby en af de prästmän, som
biskopen vidtalat att där predika. Väl hade han, som vi sett, visat
intresse för den neologiska teologien genom att öfversätta alster
af den, men uti den predikan, som han höll vid tillfället, iakttog
han en viss måtta i uttryck, som tydde på, att präster, som
sympatiserade med neologiens principer, dock droge sig för att öppet
och afgjordt bekänna sig till dem i predikningar, som de-visste komme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
