Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka
i 53
att tryckas. lian hade valt till ämne; »Guds rätta kännedom vår
största berömmelse». Kunskapsfrågan kom åter på tal. Som
rationalismen under de närmast följande åren vidare utbredde
sig, var det ganska naturligt, att vid det prästmöte, som 1802 blef
hållet i Linköping, en rationalistisk anda kom där att taga sig
uttryck. Den förutnämnde kyrkoherden C. Backe i Skärkind
predikade i öfverensstämmelse med den. Väl ansåg han, att prästerna
ålåge att förkunna försoningens evangelium, men — anmärkte han—
»vi böra äfven göra våra åhörare till tänkande människor, innan vi
kunna göra dem till goda kristna». Han erinrade ämbetsbröderna
om att vägen till själen går genom »de utvärtes sinnena». Han
stod sålunda kvar på Lockes empirism, enligt hvilken »nihil est
in intellectu, qvod non fuerit in sensu». Hans predikan bestod
hufvudsakligen i ett beprisande af naturens visa inrättning, dess
under och krafter, som vittna om att Gud är tillbedjansvärd i sin
skapelse, men han betygade ock, att han i återlösningen
förhärligat »sina fullkomligheter, sin gränslösa kärlek». Medan en del
uttalanden i hans predikan smakade rationalism, företedde andra
partier däri ingenting, som bröt mot renlärighetens fordringar.
Han sökte som åtskilliga andra att balansera mellan kyrkans
bekännelse och neologiens anspråk. När 1790 kyrkoherdebefattningen
i Olai församling i Norrköping blef ledig och åtta kallade prästmän
där aflade prof för den lediga tjänsten, framträdde neologien
oförtäckt allenast i en af de hållna profpredikningarna, nämligen i den,
som hölls af hofpredikanten Dan. Cnattingius, kyrkoherde i
Askeryd, Linköpings stift, en vitter man, f. d. medlem af det
bekanta sällskapet »Apollini sacra». I semipelagiansk anda talar
han om den »medverkande» nåden. En prästman af samma stift
N. O. Kasteman uttalade sig 1799 i en profpredikan, också hållen
i Norrköping, på ett sätt, som oförtydbart blottade hans
neolo-giska ståndpunkt och vittnade, att det då gick an att där från
predikstolen öppet tillerkänna förnuftet öfversta domsrätten i
religionsfrågor. Han yttrade, att, om än förr okunnigheten vanställt
Kristi religion, så vågade lian dock tro, »att ingen upplyst
religionens tolk numera någonsin skall gifva minsta skugga af billighet
åt en dylik ursäkt (näml. jag förstår icke bättre)». Han prisade
sina åhörare lyckliga, därför att de alltid haft kunniga lärare, hvilka
»aldrig utgifvit något för Jesu lära, som varit den helige och
barm-hertige Guden oanständigt eller stötande för sunda förnuftet».
Han var viss om att de ådagalagt, att, ifall »något sådant inträngt
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
