Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
-g. westling
drefvo rationalistiska läror och därmed bekymrade dem, hvilka
ännu höllo fast vid den fäderneärfda bekännelsen. Orolig för den
verkan, som detta cirkulär möjligen kunde komma att öfva på
Journalens lifslängd, skref prosten Backe i Skärkind, Linköpings
stift, den 28 i samma månad till Lindblom: »Det vore en stor
förlust för svenska läsare, isynnerhet präster af det slaget, om
titu-lus skulle upphöra med sin journal, som redan utbredt ett sant ljus
öfver många viktiga ämnen och är den första periodiska skrift i
vårt land, som gjort våra unga präster bekanta med den goda
teologiska litteraturen och en sund smak». »Herre Gud, hvad är det då,
som herrar ortodoxerna frukta? Att man skall skämma bort den
goda lutherska läran? Och om den store Luther stod upp med våra
ljus, skulle han slå sina oförståndige nitälskare i flinten med sitt
gamla système. Hvad är orsaken till religionsförakt? Jo, det är
en oformlig religion, tvärt emot Pauli stränga fordran, att den skall
vara — rationalis cultus. Då man således icke är dum nog att
kunna öfvertygas af orimligheter, måste man hafva ingen religion,
då däremot den förnuftiga religionen, Jesu lära i sin
ursprunglighet, skall välsignas af själfva fritänkaren och endast hatas af den
lastbare, den ende, som aldrig haft någon religion. Men dessa
tankar lära vara vådeliga, så länge ordensbiskopen som en gammal
drake»––»gör allt misstänkt vid tronen.» När längre fram på
året ryktet om att biskop Lindblom allt mera stadgat sitt beslut
att nedlägga tidskriften nått äfven ärkebiskop U. von Troils öron,
förklarade han i bref till Lindblom den 21 november 1800, att han
vore böjd för att i stället besörja utgifning af en journal, som kunde
upptaga samma syften, som dem Lindblom förfäktat i sin, men
som vanligt försiktig och aktande på det passande tillade han:
»Fruktan att förkättras gifver mig många betänkligheter». Dessa
syntes honom växa så stora, att han den 16 februari följande år
meddelade vännen i Linköping, att han uppgifvit tanken på att
förverkliga berörda plan. Sedan ärkebiskopen af stått från att
realisera den och biskop Lindblom å sin sida gjort allvar af sin
föresats att nedlägga sin tidskrift, kommo neologerna att sakna ett
särskildt organ med uppgift att utbreda deras teologi. De, som
möjligen känt sig hågade att för ändamålet grunda ett sådant,
afhöllos från att utföra en dylik plan genom den förut omnämnda
kungliga förordningen af 1801, som anbefallde tillsättandet af
särskild boktryckerifiskal, hvilken det skulle åligga att anställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
