Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
-g. westling
Gud är det absoluta, det är, då man det uttyder, alla harmoniers
harmoni, att bon sens och moralisk känsla höra tiH fenornenvärlden,
och att den, som håller sig vid dessa småsaker, icke ens uppträdt
på filosofiens lägsta trappa.» »Emellertid hafva vi i Sverige hunnit
så vida, att hvarken teologie eller filosofie mera finnes. »* Uppsala
universitets välgörare professor J. H. Lidén i Norrköping hade ej
heller höga tankar om teologiska fakulteten där vid den tid, då
han 1787 tillskref J. A. Lindblom ett nyårsbref. Som denne då
ännu ej flyttat till Linköping, beder Lidén honom »hälsa den
rede-lige Tingstadius. Bed honom änteligen söka sig in i teologiska
fakulteten. Där har i långa tider varit brist på sundt förnuft och
sund biblisk kritik». Omdömet visar åtminstone, att
medlemmarne af dåvarande teologiska fakultet icke åtnjöto allmänt
anseende såsom representanter för sin vetenskap.
Förhållandena inom den teologiska fakulteten i Lund ställde
sig ej fördelaktigare än i Uppsala. En eller annan af dess lärare,
såsom t. ex. Petrus Munck, sedermera biskop, förtjänade dock
anseende för skarpsinnighet och bekännelsetrohet, men å andra
sidan kan som prof på den teologiska vetenskapens förfall erinras
om Kristian Wåhlin, som 1795 där blef teologie adjunkt, och
som slutade sitt lif som förste teologie professor och domprost.
Bekant är, att han var en fullödig representant för den naturliga
religionen.
Det var naturligt, att en ungdom, som bekom sin akademiska
bildning vid lärosäten, där den vetenskapliga atmosfären var
mättad med rationalistiskt stoff, skulle taga djupa intryck däraf. Då
filosofien ansågs aftäcka sanningens kärna, kom den att tjäna som
surrogat för religionen. I Uppsala grepos sinnena så starkt för en
tid af Kants filosofi, att H. G. Wachtmeister, omsider
justitie-kansler, berättar från sin studietid, att »hela ungdomen blef
kan-tian, äfven de, som ej tittat i någon filosofisk bok».2
Naturligt var, att också de teologie studerandena, landets
blifvande präster, påverkades af tidens modefilosofi och allmänna
riktning. O. Wallqvist skref den 21 januari 1798 till Lindblom
om professorn i praktisk filosofi D. Boethius, att han fostrade
otro och okristlighet genom de från Upsala dimitterade prästkandi-
1 Liiick. bibi. brefsamling.
- Wachtmeister, H. G.: »Anteckningar och minnen », utg. af E. Tegnér,
sid. 12, anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
