Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
g. westling
bibliotekarien Gjörwell skref från Göteborg den 2 november 1779:
»I våra kyrkor dundras dagligen mot köttsens lustar och förklaras
i obegripliga sagor de ännu obegripligare dogmer, som fanatism
och öfvertro dikterat. Ingen förnuftig människa går i kyrkan, »x
Författaren Cl. J. Livijn uttalade i bref den 22 november 1804
till Lorenzo Hammarskjöld som sin öfvertygelse, att »religionen
är en osammanhängande sladdersaga», hvarpå den sistnämnde
svarade, att, om yttrandet blott afsåge »den lutherska eller hvilken
annan religion som helst, så äro vi fullkomligt d’accord. Jag har
längesedan upphört att vara kristen för att vara människa och
afsvurit ali sekterism för att blott ägna mig åt den höga, enkla,
gudomliga religionen, som icke innehålles i några mystiska
dogmer, utan den, som står skrifven i naturen och mitt hjärta.»2 En
bildad jude, Natan Dantziger, som blifvit missbelåten med sina
trosförvanter och därför ville »inföiiifvas med svenskar» och till
den ändan låta döpa sig, underhandlade 1798 med biskop
Lindblom om denna angelägenhet. Som han ansåg sig böra inför
biskopen bestyrka sin behörighet att undfå dopet, angaf han i ett
bref af den 11 augusti nämnda år grunddragen af sin religiösa tro.
Han sade sig tro på en barmhertig Gud Fader verksam i försynen,
på ett lif efter detta, på Kristus såsom den största människa, och
att i Gud råder en helig ande, han gillade både gamla och nya
testamentet, »såvida deras ord inte strida tvärtemot förnuftet».
Han litade på biskopens fördomsfrihet och vågade därför sluta
sitt bref med orden: »Låt oss se, om inte herr doktorn och
biskopen själf lärer medgifva, att jag är en kristen, änskönt jag icke
kan tro, hvad som skall stafvas tör mig.»
Hurudan den religiösa ställningen under dessa
tidsförhållanden utvecklade sig i församlingarna, är lätt nog att föreställa sig
vid tanke på den irreligiösa ande, som låg öfver tiden, och många
prästers andefattiga predikan och slentrianmässiga
ämbetsutöf-ning. Folket sof des i sin vanekristendom, och prästerskapet nöjde
sig i allmänhet med att det iakttog en traditionell kyrklig
obser-vans, hvarför Visitationsprotokoll vittna med tillfredsställelse om
att »folket gjorde oförsummeligen sina skyldigheter vid kyrko- och
nattvardsgång». Att dock i städerna folket ej visade större nit
att bevista den offentliga gudstjänsten, hvarpå man dock ännu i
dessa tider fäste stort afseende, och hvilka besök hade ett starkt
1 Ljunggren, Sv. Vitterh. häfder, III, sid. 435.
2 Därsammastädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
