Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka
i 53
ligen fasthöll Michaelis för egen del tron på en uppenbarelse, men
påverkad af Semler ställde han sig kritisk i förhållande till den
heliga skrifts framställning. Bj elke fann sig mycket till talad af boken
och ville göra gällande inför Alf, som synbarligen icke var lika
belåten med den, att Michaelis ej velat däri afhandla uppenbarelsen
i och för sig utan blott att »med filosofiska skäl bevisa, att dessa
(särskildt återlösningen och syndaförlåtelsen) vår heliga religions
grundpelare ej innehålla någon lärdom, som icke på det nogaste
öfverensstämmer med sunda förnuftet». Att Guds eviga
rättfärdighet ej kunde på annat sätt tillfredsställas än att gudomen
själf på »ett fast obegripligt sätt» förenades med »en obesmittad
och obrottslig mänsklig natur», detta ansåg Bjelke hade
författaren »med oemotsägliga skäl bevisat». Bjelke uttalade sig
jämväl om en skrift af religionsfilosofen Charles Bonnet från Geneve,
hvilken var en representant för den rena empirismen. Hvilken af
dennes skrifter hans yttrande gällde, omnämnes ej, möjligen rörde
det hans skrift: »Recherche sur le preuve de christianisme». Äfven
för denne författare fällde Bjelke ett godt ord inför sin
korrespondent. Han skref: »Jag ber om indulgeance för min gode vän Bon-
nets hypotetes och äfven paradoxa»–»den, som känner denne
mannens djupa vördnad för gudamakten och dess dygdiga själ,
lärer ej anse dem till sina följder farliga». Tre veckor senare, den
ii mars 1792, uttalade han sig i ett nytt bref till Älf mera
betänksamt om Michaelis’ författareskap. Nu var han villig att instämma
med Älf däri, att Michaelis, som var professor i filosofi, ej bort
blanda sig uti dogmatiken, hvarigenom han sträckt sig »ultra
cre-pit(d) am», men Bjelke menade, att det kunde räknas honom till
ursäkt, eftersom »han som logicus ej svurit på libri symbolici».
Med starkare uttryck af ogillande yttrade sig Bjelke om Zollikofer
men däremot mera gillande om Bastholm, som till hans
belåtenhet i sin skrift om den kristna religionens sanningar framhållit,
att den människa, »som i sina gissningar ginge längre än
uppenbarelsen gåfve vid handen», lupe fara att »råka på villovägar».1
Medan upplysningen hos en del bildade upptände ett begär
till att filosofiskt spekulera öfver kristendomens läror och
religionsfrågor i allmänhet för att på den vägen söka nå fram till sanningens
kärna, alstrade den, såsom vi redan antytt, hos andra förakt för
kristendomen, ja, t. o. m. för ali högre religion. De anförda stora
tidskrifterna innehöllo exempel därpå. En korrespondent till v.
1 Saml. af bref till Älf: Link. bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
