Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
skap arrangerade en process. Han såg med glädje, att eljest »den
förnuftiga, den skriften enliga toleransen börjar fast med långsamma
steg träda inom vår kyrkodörr från en annan sida; och jag behöfver
ej dölja» — skref han till Stricker den 10 juli 1777 — »för min herre,
som är en värdig lärjunge till Mosheim oeh Michaelis, att jag
hjälper härunder, ty ljus utan tålsamhet är en sol utan värme. »* Han
hyste dock mycken pietet för den heliga skrift och äfven vår kyrka
och var lifligt intresserad för en lycklig lösning af frågan om en ny
katekes och en revision af vår bibelöfversättning. I bref till
Lindblom den 9 februari 1807 uttalade han sin belåtenhet med att man
nu arbetade med att få till stånd en ny katekes i stället för den af
Svebilius, men äfven sin varma önskan, att den tillämnade nya
måtte »få behålla sin antika både mening och myndighet uti alla
hufvuddogmer». Helst skulle han sett, om biskop Möllers
katekes finge komma till användning och därmed »Svebilii med
vördnadsfull tacksamhet läggas på sidan». Angående det pågående
arbetet med bibelöfversättningen skref han till Lindblom den 28
juli 1811: »Jag längtar af själ och hjärta efter den nya texten. Gud
låte oss så visst upplefva vårt nya testament, som jag med
tacksägelse till Gud och vördnad för interpret, skall läsa, ofta och gärna
läsa». Hans kärlek till bibelordet torde vid tilltagande år minskat
den sympati, som han tidigare röjt för vissa yttringar af neologien.
Anmärkningsvärdt är, att man någon gång kan i en så radikal
tidskrift som Adlersparres omnämnda »Läsning i blandade ämnen »
få läsa utlåtanden mot neologien. Uti en artikel i numr. 42 och 43
om »Ortodoxi» säges: »Det är också icke utan skäl, som de s. k.
neologer häcklas, ty de flesta af dem, som äro hos oss till namnet
kända — sökte — att draga naturalismen in i teologien ».
Bland biskoparna, som väl framför andra skulle vara
försvarare af kyrkans bekännelse, funnos äfven under Gustaf IV Adolfs
regeringstid de, som ömmade för dess brister och gjorde sitt bästa
för att böta dess refvor. C. J. Benzelius i Strängnäs hörde
visserligen icke till dem, som ådagalade en större aktivitet för att
undantränga neologien, men hans egen renlärighet i förening med ett
fromt och stilla väsen verkade som föredöme välgörande; hans
arbetstid sträckte sig dock föga in på Gustaf IV Adolfs
konungatid. Blott några veckor före Gustaf III:s död skref Benzelius till
vännen Alf i Linköping den 17 februari 1792 och uttryckte sin
längtan efter den stund, då Gud skulle förlossa honom från »vincula
1 Bref till J. C. Stricker, Kungl. bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
