Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
2 i 3
med neologernas ytlighet och förnekelse af en öfvernaturlig
inspiration i bibelordet, sökt en förmedling mellan förnuftets
myndighet och tron på en gudomlig ingifvelse af den heliga skrift. De
sökte väl fasthålla denna tro, men sågo uti inspirationen mera ett
stöd än en bestämd ledstjärna för bibelns författare. I olikhet
med de gamla ortodoxerna undveko de gärna att skarpare
formulera de dogmatiska begreppen och betonade i likhet med neologerna
hufvudsakligen den praktiska sidan af religionen. Hade redan
tillförene icke få anslutit sig till denna teologiska åskådning,
ökades nu ytterligare deras antal, som hyllade supranaturalismen,
hvilken nu blef kännetecknande för tiden. P. Wieselgren
karakteriserade denna teologiska åskådning som »neologie i en högre
potens, som den naturliga människans kristendom under en mera
sublimerad filosofis inflytande. Neologien var i empirismens
tidehvarf förståndets bemödande att finna en indifferenspunkt mellan
begreppen och uppenbarelsen. Rationella supranaturalismen är
i transcendenta tider förnuftets bemödande att finna en dylik
punkt mellan idéerna och uppenbarelsen».1 Denna
förmedlingsteologi betecknar sista skedet i upplysningstidehvarfvets religiösa
åskådningssätt.
Det ofvan anförda brefvet af S. Ödman gaf vid handen, att
de filosofiska system, som vid Upsala universitet voro modärna
och där påverkade den .teologiska uppfattningen, växlade under
århundradets första decennium. Det låter oss äfven förstå, i hvilken
anda S. Ödman, som alltsedan 1806 var prefekt för det då nybildade
teologiska seminariet, handledde prästkandidaternas praktiska
utbildning, och att han för egen del närmade sig en
supranatura-listisk religionsåskådning, hvilken ock afspeglar sig i en del uttryck
uti vissa psalmer, som äro af hans hand och äro införda i hans
psalmbok, såsom t. ex. i n:o 293. Som han åtnjöt stort förtroende, är
det ej tvifvel underkastadt, att de generationer af prästkandidater,
som handleddes af honom, rönte inflytande af hans teologiska
åskådning, och således att han bidrog att gifva en ändrad typ åt
de präster, som då utgingo från det uppsvenska universitetet.
Den sentimentalitet, som jämte ordprål under neologiens tid
skulle tjäna till att ersätta eller öfverskyla predikningarnas brist
på andligt innehåll genom att röra åhörarnes känslor, hade uti
S. Ödman en allvarsam kritiker. Biskop Bjurbäck, som hade
uppvisat det ovetenskapliga i nyromantikernas spekulationer
1 Wieselgren, p.: a. st., sid. 408.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
