Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka 2 i 3
ningar i tankevärlden». »Religionen, upplysningens värn och
sedlighetens grundfäste, bestormades på en gång af en bedrägligt
skinande otro och den mörkaste vidskepelse.» »Religionskänslan
syntes i aftagande, de husliga dygderna mer och mer gömda i
ensligheten, fosterlandskärleken förbytt till egennyttig och ärelysten
täflan om samhällets fördelar och makt, redligheten sviktande under
yppighetens och vinningslystnadens frestelser.» Cirkuläret, som
anspelade på förhållanden, som särskildt under århundradets första
decennium bidragit till de olyckor, som öfvergått fosterlandet,
och till de söndringar, som då framkallade oro, fortsatte;
»Fredslugnet återkom, Guds ord förkunnades åter rent och verkade med
sin eviga kraft frid, tröst och förbättring». Cirkuläret ville ock föra
prästerna till sinnes, att ännu lådde svåra brister vid lifvet inom
kyrkan, brister äfven hos dem själfva, hvilka alla behöfde
aflägsnas. Det yttrade: »Här visar sig en hycklande fromhet, där ett
välmenande men likväl vådligt svärmeri, där en så kallad
förnuftig likgiltighet för religionen». »Man skämtar icke mer, men sällan
talar man med andans fullhet öfver kristendomen.» Cirkuläret
gifver oss en tablå af den dåvarande situationen inom kyrkan och
ger vid handen, att trots den omisskännliga omsvängningen i det
religiösa tänkesättet kvarlefvor af upplysningsperiodens
religionsförakt fortfarande anträffades.
Äfven flertalet af de mera bemärkta personer inom kyrkan,
hvilka tillförene hyllat neologien, togo lärdom af lifvets
erfarenheter och modifierade sin teologiska åskådning i en
supranatura-listisk riktning. Den egentliga neologiens saga var till ända. Den
filosofiska otron tvinade tills vidare bort under den allmänna
folknöden efter de många krigen och statshvälfningarna. En af Sveriges
blifvande biskopar F. M. Franzén ägnade i sin ungdom ett lifligt
intresse åt upplysningen och såg då med en viss beundran på dess
frukter, såsom man kan märka af hans dikt »Phoenix»från den i
januari 1801:
»Fulländad är igen en pyramid af tiden.
Stån’ vise, på dess spets och sen er stolt omkring!
Enväldet störtadt är och vantrons natt förliden.
Förnuftet rår till slut, och säll blir jordens ring.»
»Så hörde jag en röst i ljusets tempel sjunga», etc.
Men att han icke var så viss om att förnuftet och den kantska
filosofien kunde skänka folken den fulla sällheten, kan man märka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
