Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
2 i 3
den närmaste tiden försvunnit, hade han ej velat längre dröja med
att skaffa stiftet ett dylikt. Behofvet däraf var tydligt, ty, »till
den visdom, som genom detta eviga lifsens ord blifvit för
mänskligheten uppenbarad, har nyhetsandan velat intränga, och det
forskande människoförnuftet, glömmande gränserna för sin
fattning, har velat efter godtycke tillägga, borttaga, omskapa de
himmelska sanningar, hvilka det hade bort erkänna och djupt värdera
såsom sitt enda säkert ledande ljus». Han påpekade ock, hurusom
bibeln numera började efterfrågas, hvarföre tiden vore inne att
följa de exempel, som andra stift hade gifvit att upprätta sällskap,
som satte till sitt mål att se det vaknade behofvet till godo.
Sin tanke om religionen och åhåga att befrämja den antydde
Rosenstein själf i ett bref den 17 mars 1809 till sin vän ärkebiskop
Lindblom då han vördsamt anmodade denne att stödja hans
kandidatur till den efter M. Lehnbergs död lediga biskopsstolen
i Linköping. Han försäkrade ärkebiskopen, att hos honom ej skulle
komma att »saknas den värma för religionen, fosterlandet och
läroståndet, den stadga i principer och den foglighet i åtgärder,
hvilka nu bättre än någonsin synas behöfvas hos ståndets
styresmän». Rosenstein vann sitt mål och bevisade som biskop den
utlofvade värmen för religionen, om än icke mer glödande än hos
supranaturalisterna i allmänhet. Han ägde nog öga för det
väsentliga i kristendomen, men han uttryckte sig understundom i sina
predikningar på ett sätt, som tyder på, att han ej gjort sig fri från den
gängse tidens ytliga predikosätt. När han vid prästmöte 1820 före
sin afflytting såsom ärkebiskop till Uppsala sista gången talade till
prästerskapet i Linköpings stift, riktade han till det några väckande
och allvarliga ord vittnande om kristligt nit och pastoral omsorg,
men som ej ställde stiftets kleresi och landets präster i allmänhet
i en fördelaktig dager. Han framhöll, att tiden ännu hade sina
lyten och tillade: »Vid redligt och opartiskt eftersinnande
igenfinna vi tyvärr, att vårt eget stånd icke kan alldeles frikännas från
delaktighet i villan. Mången intränger sig i läroståndet utan annan
inre kallelse därtill än oduglighet till alla andra yrken, utan kunskaper
och arbetshåg, utan allvarlig religionskänsla, utan bön, utan tro,
utan helgelse» o. s. v. Han förmanade prästerna att framställa sig
som en eftersyn till goda gärningar, med oförfalskad lärdom, med
ärlighet, med hälsosamma ocli ostraffliga ord (Tit. 2:7). M.
Wallenberg, som efter von Rosenstein intog biskopsstolen i Linköping,
angaf sin supranaturalistiska ståndpunkt t. ex. i det högtidstal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
