Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Luther-litteratur från år 1916. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
7
professor Hauck har rätt i sitt yttrande, att kyrkohistorieskrifningen
måste vara ett konstverk, så hör näppeligen Scheels bok dit. I fråga
om brist på konstnärlig begränsning af stoffet erinrar den i viss
mån om Grisars, om den ock verkar vida solidare. — En annan
hufvudpunkt i Scheels arbete, som både utgör ett vetenskapligt
framsteg och uppkallar till kritik, är teckningen af Luthers egen
inre utveckling. Scheels hela intresse går ut på att visa, att denna
varit en normalkristens ända till blixtens katastrof. En sund
vetenskaplig reaktion gör sig här gällande mot den allt mer
roman-artade utsmyckningen af Luthers ungdomshistoria, mot den öfver
drifna betoningen af ångesten som från barndomen drifkraften i
Luthers hela personlighetsbildning (t. ex. Jakob Knudsens »Ångst»)
och mot den moderna psykologiens patografiska utsväfningar på
grundval af det mest obetydliga material. Scheel anför själf som
exempel härpå en uppsats af Smith: »Luthers early development
in the light of Psycho-Analys» i American Journal of Psychology
1913, bd 24, däri bl. a. Luthers fader förvandlas till en
alkoholför-giftad sälle, och spritbegäret blir en ärftlig belastning för Luther;
jag förmodar, att det är samme P. Smith, hvilken 1911 utgaf en på
Kawerau och Harnack väsentligen byggande, rätt god
Luther-bio-grafi. Bestående resultat af Scheels kritik mot traditionen torde
bl. a. vara afskaffandet af talet om Luthers uppväxt i fattigdom
och om det sätt, hvarpå han först fann bibeln. Men reaktionen har
fört till öfverdrift åt motsatt håll. För att kunna häfda sin
uppfattning måste Scheel underkänna eller omvärdera nästan allt, hvad
Luther själf senare erinrat sig från sin ungdom. Luthers utsagor
te sig för Scheels skarpblick som omdömen, hvilka färgats af hans
senare vunna dogmatiska åskådning; då har hans egen
utveckling måst inprässas i detta dogmatiska schema. Luther har i sina
erinringar antedaterat senare frågeställningar till ungdomstiden,
och därför kunna hans utsagor ej utan vidare användas som
historiska dokument. Naturligen ligger någon sanning häri så till vida,
som Luther väl stundom tillspetsat verkligheten genom sitt glödande
temperament (t. ex. i sina omdömen om skolornas totala oduglighet).
Men så som Scheel befriar sig från Luthers minne om den hårda
och skräckfyllda barndomstiden, så synes mig den verkligt
histo-risk-kritiska metoden svika för hyperkritik. Så långt Luthers
själf erinringar kunnat kontrolleras af klara fakta, ha de visat sig i
detalj förvånande pålitliga. Von Schubert (se nedan) har t. o. m.
klargjort, att det hittills som ett minnesfel framför andra anförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
