Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Luther-litteratur från år 1916. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar j>j
uppfattning, ehuru han i viss mån kan ge rätt äfven åt Barge.
Köhlers originalforskningar lysa starkast igenom i den utan någon
vetenskaplig apparat försedda boken, när framställningen berör
författarens nuv. fädernesland eller dess ledande personer. Så t. ex.
accepterar Köhler tydligen von Schuberts märkliga
undersökning om Marburg-samtalet, enligt hvilken bristen på
tillmötesgående låg hos Zwingli och ej hos Luther. Men han förer saken
vidare genom att påvisa de i schweiziska politiska förhållanden
liggande motiv, som nödgade Zwingli att gå sin ödesdigra väg bort
från Luther. Det var för honom enda sättet att sönderslita de
katolska intrigerna i hans eget land. Öfverhufvud tecknar Köhler
Zwinglis ställning under nya synpunkter: nattvardskampens förande
på dubbla fronter, med däraf följande kyrkopolitiska konsekvenser.
— Som redan antydts, frikänner Köhler liksom Walther Luther helt
i landtgrefvens dubbeläktenskapshistoria. Denna var enligt Köhler
intet annat än reformationens kulturproblem, tillspetsadt på den
känsligaste punkten, där bibelauktoritetens lösgörande från och
lyftande öfver ali samfunds- och sedeauktoritet bragte denna senare
och det rent kristna motivet i konflikt. Luther handlade enligt
Köhler »inför hela frågan med beundransvärd klarhet och
följdriktighet ». »Det sårande för den moderna känslan ligger i Luthers
premiss; vår tid har på denna punkt öfvervunnit den hårda
motsatsen mellan kristendom och kultur, i det att den utsöndrar
patriarkernas exempel om förkristligt och underkristligt». Beträffande
Moritz’ af Sachsens dubbelspel framställer Köhler den intressanta
hypotesen, att han möjligen eftersträfvat kejsarkronan.
Vi kunna ej fortsätta med detaljer. Köhlers hela
framställning andas den varmaste beundran och kärlek inför Luther. Sin
totaluppfattning preciserar han, med tydlig adress till Troeltsch,
så, att den tyska reformationen till sist är Martin Luther och allt
annat blott »ein verworrener Quark», och att reformationen trots
allt har skapat en ny grundval äfven för vår tid. Vi sluta ock med
Köhlers ord: »För lutherdomens nutidsvärdes skull gå vi till
reformationsfesten 1917. Ett dödt förgånget fira vi icke. Lif vilja vi
ösa ur Luther och hans verk».
Lund nyårsafton 1916.
Hjalmar Holmquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
