Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
j>j
wickelung Augustins» (i Zeitschrift für Kirchengeschichte, bd 31,
1910, s. 172—213), kan genom sitt ämne göra anspråk på en
särskildt hög grad af intresse. Den klassiska teckningen i
Konfessionerna af Augustini själsutveckling stannar ju strax efter
omvändelsen den underbara sensommardagen 386 i trädgården i Milano;
men just vid denna punkt börjar i stället serien af hans bevarade
skrifter och bref, genom hvilka man kan följa det inre arbetet i hans
rastlöst verksamma ande vidare från denna dag. Och dessa skrifter
ge vida mera omedelbara och direkta inblickar i hans själ än
Konfessionerna, som äro skrifna mer än ett decennium senare än de sista
händelser de skildra. Thimme vill nu teckna Augustini utveckling
under de 5 åren närmast efter omvändelsen — en i sig tämligen
afrundad period, väsentligen ägnad åt studier och
författarverksamhet och afslutad genom prästvigningen och det direkta
inträdandet i kyrkans tjänst — och han gör då detta genom ingående och
grundliga analyser af skrifterna från dessa år. Dessas innehåll är
öfvervägande filosofiskt, något som bidragit till, att de blifvit mindre
beaktade än de förtjänade: man har haft svårt att se deras samband
med hufvudriktningen i Augustini lefnadsgång och hvilken roll de
spelat i hans utveckling. Härom ger Thimme godt besked. Efter
att inledningsvis lia redogjort för ifrågavarande skrifters kronologi
och de tidigare stadierna i Augustini lif behandlar han skrifterna i
kronologisk ordning och uppvisar, huru de där afhandlade problemen
uppkommit för Augustinus och huru han löste dem. Arbetet är
långa stycken rätt tungläst — till god del beroende på de behandlade
problemens beskaffenhet —, men hufvudresultatet som
ytterligare sammanfattats i några slutord, träda dock rätt klart fram.
Hvad som allra mest fängslar i boken, är gifvetvis skrifterna
från Cassiciacumtiden, de lyckliga höst- och vintermånaderna
närmast efter omvändelsen och före dopet (påsk 387). Det är ett antal
dialoger: Contra Academicos (3 böcker), De beata vita, De ordine
(om världsordningen, 2 böcker) och Soliloquia (samtal med sig själf,
2 böcker). Ett och annat ur dessas innehåll må här i anslutning
till förf. mede]as; men först ett par reflexioner om det filosofiska
intressets plats i Augustini lif vid denna tid.
Vi veta af Konfessionerna, att omvändelsen inträffade omkring
3 veckor före vinsl^ördsferierna, och att Augustinus vid feriernas
inbrott med glädje drog åstad med sin mor och sina vänner till
Cassi-ciacum, vännen Verecundi villa, som man får tänka sig någonstädes
bland Alpernas lägre sluttningar, kanske vid någon af de nordita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
