Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So litteraturöfversikter
icke nämner.) Att det hierarkiska kyrkoidealet genom den
»empiriska» tolkningen af gudsrikesbegreppet i alla fall finns i De
civitate Dei, försäkrar dock Scholz och hänvisar därvid äfven till
bokens medeltida efterverkningar.
Den andra punkt, där Scholz kommit till nya resultat, gäller
bokens syfte: den är icke, såsom man i allmänhet menat, i främsta
rummet en historiens filosofi, utan en apologi för kristendomen,
det sista och betydelsefullaste alstret af den gammalkyrkliga
apologetiska litteraturen; det historiefilosofiska inslag, som där
finns, är endast ett medel för apologetiken och får en ganska
begränsad räckvidd, enär hela den jordiska historien knappast
intresserar författaren så mycket som den spekulativa förhistorien
och eskatologien. Det är ju karaktäristiskt, att af böckerna ii—22,
som skofa teckna de båda rikenas historia, de fyra första ägnas åt
»begynnelserna»—skapelsen, änglavärlden, människans ursprungliga
beskaffenhet, fallets följder etc. ■—och de fvra sista åt eskatologien,
medan de fyra mellersta, som skulle behandla den jordiska
historien, öfvervägande syssla med bibelhistorisk krönika fram till
Kristus, medan samtidshistorien så godt som alldeles saknas.
De kritiska reflexioner, hvartill Scholz på en eller annan punkt
kan ge anledning, kunna lämpligast framföras i samband med
Troeltschs arbete. Detta är till en del skrifvet för att utfylla
en lucka i »Soziallehren », där Augustinus blifvit allt för
styfmoderligt behandlad, men därjämte ock — såsom förf. i förordet
anmärker — för att bidraga till en klar afgränsning mellan »den kristna
idéns stora perioder och hufvudformationer». Den stora tesen är,
att Augustini verk i vida högre grad är att beteckna som en
afslutning på antiken än som en grundval för medeltiden; däraf bokens
titel: »Augustinus, die christliche Antike und das Mittelalter».
Den är skrifven i förf.s vanliga idéhistoriska stil med öfversikter
i stora drag och detaljerna i noter.
Redan anknytningen till »Soziallehren» visar, att det är fråga
om social etik, och Troeltsch menar ock, att De civitate Dei’s främsta
betydelse är, att Augustinus där framträder såsom skapare af
kristendomens första stora kulturetik — han har, efter tidigare svagare
ansatser (Clemens Alexandrinus), för första gången tagit upp det
stora problemet om kristendom och kultur i hela dess vidd och sökt
lösa det från principiella synpunkter. Verket är skrifvet midt under
fruktansvärda historiska katastrofer, och nu under världskriget ha —
säger Troeltsch i förordet — dess problem på nytt blifvit på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
