Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar j>j
säreget sätt aktuella. Liksom Fichte i sina »Reden an die deutsche
Nation^ ville också Augustinus undervisa sina samtida om tidens
faror, uppgifter och förhoppningar, ställa in det närvarande
ögonblicket i ett stort sammanhang och visa vägen ut ur skräck och
bekymmer. De båda tänkarna komma emellertid till diametralt
motsatta resultat, och man kan i dessa studera hela skillnaden
mellan den senantika och den modärna kristna idealismen.
Jämförelsen med Fichte är ett djärft grepp, just i Troeltsch’s
stil, och det ligger ju något i den. Men Augustini stora verk har
ju växt vida ut öfver hänsyn till det ögonblickets behof, som
föranledde dess påbörjande midt under det fruktansvärda intrycket
af goternas eröfring af Rom. Beträffande dess syfte i det hela
godkänner Troeltsch Scholz’ resultat. Syftet är
praktiskt-apologe-tiskt; det historiefilosofiska inslaget är af ringa betydelse. Han
tillägger blott därtill, att apologiens positiva del (böckerna ii—22)
i historisk inramning ger en nästan uttömmande dogmatik och etik;
det är ju etiken, som intresserar honom, och han skjuter för dess
skull — efter en kort öfversikt af verkets innehåll — undan allt
annat. På den etiska totalåskådning, som här kan uppsamlas,
och dess konsekvenser i olika riktningar har han ju ock ett vida
klarare och kraftigare grepp än Scholz.
Ett studium af De civitate Dei själf ger nu också tydligt vid
handen, att den i främsta rummet är att betrakta såsom ett
apologetiskt verk — den heter icke förgäfves med fullständig titel
»De civ. Dei contra paganosn. Men det är en apologetik, som icke
nöjer sig med en ingående vederläggning af den hedniska religionen,
utan därjämte griper sig an med att lösgöra den antika odlingen
speciellt i dess mest betydande produkter, den grekiska filosofien
och den romerska staten, från dess samband med denna gamla
religion och förbinda den med kristendomen, och till den ändan
också ger en utförlig framställning af denna i frälsningshistorisk
ram. För att riktigt klart fixera detta syfte synes det mig, att en
monografi som Scholz’ icke borde ha försummat att någorlunda
utförligt följa gången af författarens argumentering i ordning genom
alla böckerna; man finner då lätteligen, hvad som för författaren
är hufvudsak och hvad som är bisak. Man får då också bokens
bakgrund klarare för sig: man lär känna en sällsam rad antika
religiösa, filosofiska och historiska föreställningar, som Augustinus
med sitt verk vill slå ned eller ta i besittning för kristendomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
