Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So litteraturöfversikter
räkning, men hvilka ingendera af de här ifrågavarande
kommentatorerna synnerligen intresserat sig för.
Är nu emellertid detta hufvudsyfte säkerställt, så synes det mig
dock, att man icke kan reducera problemet Augustinus och
historien till så obetydliga proportioner, som båda dessa
kommentatorer göra. Hjärne har i en berömd uppsats, »Historiska
världsbilder » (1902; äfven i samlingen »Svenskt och främmande» 1908),
framhållit, huru den profetiska och kristna historieskrifningen
står öfver den antika genom tron på en mening i historien — en
gudomlig ledning och ett slutligt mål, en fulländning. Hur torftigt
än Augustini historiska skema i senare delen af De civ. Dei är — dessa
tankar finnas där dock, hämtade naturligen ur det vanliga kristna
trosinnehållet, men aldrig förut så mäktigt framburna. Att
historiens väsentliga innehåll är Guds rikes kamp med världsriket fram
till dess slutliga fullkomning, det har Västerlandet kunnat lära ur
denna bok på ett intrycksfullt och oförgätligt sätt, och det var nog
för att införa en ny epok i historieskrifningen.
Och vidare har i de 5 första böckerna ett energiskt arbete
nedlagts på den dåtida historiefilosofiens behärskande problem: det
romerska väldets storhet och de olycksbådande tecknen till dess
förfall, »grandeur et décadence des Romains». Det var ur
apolo-getisk synpunkt en bjudande nödvändighet att ta itu med detta
problem, ty den gängse hedniska opinionen löste det helt enkelt,
så: så länge statens gudar dyrkades, gåfvo de Rom seger; nu ha de
öfvergifvits, och då kommer förfallet. Mot denna tankegång
presterar Augustinus en utförlig bevisföring, som icke nöjer sig med
att kritisera sönder polyteismen med dess virrvarr af motsägande
föreställningar och moraliskt underhaltiga kultbruk, utan äfven
ger en ny historietolkning från kristen synpunkt, som går ut på
att visa, att och hvarför Gud gifvit Rom dess makt, äfvensom att
tidens olyckor icke förmå bringa de kristna ur fattningen -— de äga
ju i Gudsriket oförgängliga skatter, som tidens växlingar icke nå.
Hans sysslande med detta problem har äfven satt direkt frukt i
ett historiskt arbete; han satte nämligen en af sina lärjungar,
pres-bytern Orosius, att skrifva en världshistoria med dessa
synpunkter. Dennes Historiarum adversus paganos l. VII är i själfva verket
den första världshistoria från synpunkten af Guds ledning af
människosläktet och med Gudsrikets historia såsom den röda tråden;
det romerska väldet är tecknadt efter Augustini idéer, ehuru Orosius
icke riktigt kan hålla sig kvar på mästarens filosofiskt-spiritua-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
