Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
E. LIEDGREN
och nådiga bifall, hvilket också medfört önskadt resultat, i det
K. M:t den i mars 1810 uppdrog åt ärkebiskop Lindblom att »föra
arbetet till ett lyckligt slut».1 Haeffner skrifver följande:
Utgifvandet af en ny psalmbok är icke en så lätt sak, som man
vanligen tror. Förfelas ändamålet, så utsättes religionen ännu mer
för gyckleri, då tvertom de svagare ställen som den gamla
psalmboken innehåller, skrifvas på tidehvarfvets räkning. I Tyskland ha
ej de nya psalmerne och ännu mindre de nya melodierna velat
lyckas.2 Författaren af Messias har, genom sitt yttrande om den
till psalm förvandlade Tron af Luther samt dess så kallade
förbättringar och omarbetningar, förmått, att i alla tyska psalmböcker
sättes Luthers främst, och sedan dessa förbättringar och
omarbetningar.3 Utomdess borde man besinna, att menigheten ogärna
bortbyter de urgamla sånger, som sedan århundraden skallat inom de
gråa tempelmurarna och ofta inom de trånga väggarna af hans
boning; aldraminst mot modernt fuskeri. Äfven är den
(menigheten) så rå och okunnig, att han genom sina kyrksånger verkligen
vill väckas till höga och religiösa känslor och icke förvånas af ett
bildspråk, som han icke förstår, eller af retoriska chrior eller tomma
och uppblåsta deklamationsfraser, som än sammangyttras efter en
viss tablatur, och kallas: Tal, Åreminnen och Predikningar, än i
meter och rim, och kallas: Oder, Psalmer o. s. v. Det är
förskräckligt, när man i en fullstämmig chör blott påkallar den
Evige till vittne af sin vanmakt.4 Dock härom äger jag, som
1 I förslaget förekommo ej mindre än åtta »öppna nummer»,
hvarjämte enligt den i Stockholms Posten 1812 n:o 240 införda Berättelse om
den Nya Svenska Psalmbokens utarbetning en mängd nummer besattes med
»mindre godkända arbeten» endast i afsikt att »tydligen utmärka t. ex.
hvilken god melodi här borde bevaras, hvilket vigtigt ämne der borde bättre
utföras o. s. v.» Förslaget 1809 »sanctionerades, på underdånig hemställan blott
i afseende på den princip som blifvit följd, men som ej ännu tilL
alla delar hunnit verkställas». Jfr H. Wijkmark, Studier I, sid. 20 f.
■ Jfr. olikheten i omdöme mellan den tyskfödde Hæffner och t. ex.
Jakob Tengström, som högt prisar de nya tyska psalmböckerna: i Tyskland
ha »de förträffligaste samlingar af andliga sånger» under senare hälften af
1700-talet sett dagen (Nikander, Tengström, sid. 65).
3 Hæffner klandrar skarpt Wallins credopsalm: »Doktor Wallins Tro är
för choralsången — alldeles obrukbar. Figuraliskt skulle den må hända kunna
behandlas».
4 Förmodligen åsyftar Hæffner med dessa ord Wallins äfven af
Wallmark mindre skattade psalm om Menniskohjertat (Psalmer 1809), på hvars,
två första strofer karakteristiken rätt väl stämmer in:
Store Gud, hwad menskans hjerta Hur det sträfwar och begär,
Är ett svagt och uselt ting! Blott af sinnets retning drifwet
Hur det endast jagas kring Och, med sorgerna för lifwet,
Utaf njutningar och smärta. Stundligen sitt lif förtär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
