Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
F.. LIEDGREN
samtid var ungefär detsamma som kristligt lif.1 Svagheten med
denna Wallins botpsalm (liksom med N. Ps. 451) sammanhänger
väl delvis med hans retoriska styrka: han begagnar alltför starka
verkningsmedel och öfverdrifver både depressionens och
exalta-tionens uttryck. Han vill gärna stå till tjänst med psalmer öfver
alla slags religiösa sinnestillstånd, alltså äfven öfver botstämningen,
men fullt tillfredsställande är ej detta hans försök att tolka den.
Man märker för mycket den af reflexionen uttänkta dispositionen
med dess klagan, frågor, trösteord, böner och löften.
Vidare förekomma bland originalen i detta häfte en
Begraf-nings-Psalm, en Bröllops-Psalm samt en Jule-Psalm, hvars
karaktär af original dock ej framgår af den i registret gjorda indelningen
af samlingens nummer. Begrafningspsalmen (N. Ps. 491) är
mycket enkel och populär med sin lättlärda refräng. Hvarje strof
bygger på ett bibelspråk, som mer eller mindre tydligt träder i dagen.
(1 str. Ps. 90: 3; 2 str. Es. 57: 2; 3 str. 2 Tim. 4: 7, 8; 4 str. Uppb.
14: 13). Den erinrar något om den äfven i denna samling upptagna
parafrasen af Ps. 15 (N. Ps. 277), hvarom i föregående kapitel
talats. Till Wallins mera förnämliga döds- och begrafningspsalmer
hör den knappast. Bröllopspsalmen (»Wälsigna, o GUd, ali
kärleks Gud») är skrifven till melodien för G. Ps. 328, den präktiga
gamla brudvisan »Wi önske nu wår brudgum och brud», men hör
ej till Wallins lyckligare försök. Trots ali »huslig sällhets
»-entusiasm. har det begynnande adertonhundratalet ej lyckats
åstadkomma någonting vidare framstående i fråga om bröllopspsalmer.
Hvarken Wallin eller Afzelius tyckas ha varit rätt inspirerade af
uppgiften, som också sannolikt hör till de svåraste i detta svåra
»slag af vitterhet». De anförda bibelställena i den nu
ifrågavarande bröllopspsalmen äro kanske ej heller så gifvande för den
poetiska fantasien: utom 1 Mos. 2: 24 äfven Matt. 19: 6, 1 Kor. 11:
3, 7 och 13: 4, 7. Julpsalmen anger sig i registret som afsedd att
motsvara (och väl alltså ersätta) G. Ps. 128 »Hwar Christtrogen
frögde sig» och utgör en parafras öfver Es. 9: 5—7. Den gamla
texten är alldeles utplånad, hvarför den nya nog måste betraktas
1 Det röjer sig en annan fromhetstyp i Staupitz’ ord till Luther om
ädla föresatser och bättringslöften: »Jag har lofvat Gud mer än tusen gånger,
att jag skulle bli en bättre människa, men jag höll aldrig hvad jag lofvat.
Härefter vill jag icke göra något sådant löfte...» och i Luthers omdöme
därom: »Detta var icke endast en sann, utan äfven en gudaktig och helig
misströstan». (Citeradt efter W. James, Den religiösa erfarenheten, sid. 117.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
