Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
F.. LIEDGREN
tian Archæus1 och polemiserar mot »det nya», som »gjort nog ondt
i verlden».2 Det är skada, att han härvid så ofta skjuter öfver
målet och bevisar för mycket •—- liksom äfven sedan i sitt
Bibelsällskapstal (1816). Hans stora retoriska begåfning löper åstad med
honom så, att han stundom från innehållets synpunkt snuddar vid
det pekorala.3 Särskildt är detta fallet med det berömda
memorialet om bibelöfversättningen vid riksdagen 18x5. Det vill till
mycket att läsa det med uppmärksamhet från början till slut. Men
gör man det, torde man nödgas tillstå, att där förekomma kritiska
punkter. Det gör ett alltför oratoriskt intryck för att verka direkt
framsprunget ur blotta intresset för själfva saken. Det gamla
bibelordet blir fullkomligt identifieradt med själfva
evangelium: utan den gamla öfversättningen gifves ingen
frälsning—-det är grundtanken i få ord uttryckt.4 Så tänkte sannolikt hvarken
Wætterdahl, Geijer eller Askelöf. Och man ser allra bäst af ett
sådant dokument, i huru hög grad det mycket omtalade »omslaget»
hos Wallin är af estetisk natur: det är en omvändelse från
akademiskt städad korrekthet, från »Kellgrens, Lehnbergs och Gyllen-
1 Stockholms Posten 1814 n:o 172, noter till där meddelade Afton Psalm
(N. Ps. 437). Se Beckman, Psalmhistoria, sid. 854 f., som undrar om ej
Christian Archæus är J. O. Wallin. Det äger nog sin riktighet och får sin
bekräftelse af Ödmanns uppgift, att Wallin vid denna tid älskade nämna
sig som en af de »gammel dags Christne».
- Bref till Lindblom S8/io 1814 (LSB), äfven cit. hos Wijkmark, Studier
I, sid 46.
3 Tegnér lär ju ock en gång méd anledning af något likartadt utbrott
af Wallins retorik ha yttrat: »Wallin är nog ett snille, men han är ett dumt
snille». (S. L-D Adlersparre och Sigrid Leijonhufvud, Fredrika Bremer,
I, sid. 356). Skarpa ord 0111 Wallins benägenhet för öfverdrifter som talare
förekomma både i Tegnérs bref till Wingård (utg. af Elof Tegnér, sid. 64)
och i Geijers karakteristik af hans talarkonst i Litteraturbladet 1838 n:o 1
(Saml. Skrifter VIII, sid. 129).
4 Märk en passus som denna: »Träd in i ett tempel, der en Predikant
talar, utan att nyttja våra kända Bibelspråk, eller, som är detsamma,
endast nyttjar en ny Bibel-version: och du hör, måhända, ett väl
utarbetadt tal, ett målande vitterhetsstycke, en demonstrerande afhandling; m e n
du går bort, och tror hvad du vill, och gör hvad dig lyster: tv du
anammade icke Guds utan menniskors ord». — Wallin har ju dock
själf bekänt om Lehnberg, att denne mången gång »väckt hans ande till
besinning» (Offer till Lehnbergs skugga 1809, SWA, I, sid. 277). Hur sant det
än är, att det vördnadsvärda, barndomsförtrogna bibelspråket har sin
särskilda känslovalör, sin egendomliga makt att väcka stämning, kan man dock
aldrig från kristlig synpunkt medge, att »andens och kraftens bevisning» är
oupplösligt bunden därvid, såsom Wallin förmenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
