Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
Krig och religion.
1. Psykologisk orientering.
Rent psykologiskt sedt, höra »Krigerhv og Religiøsitet» på det
närmaste samman. Eivind Berggrav-Jensens briljant skrifna, på
fina iakttagelser rika arbete med detta namn1 utvecklar tanken.
Pehr Eklund plägade beteckna en viss fromhetstyp med namnet
»sjömansreligion». Etiketten är träffande, och typen finnes igen
på alla kulturstadier. Sjömannen, som i sin dagliga gärning känner
sig ständigt ställd ansikte mot ansikte med döden ocli får sig
påtvingad erinran om detta lits förgänglighet, drifves att söka fäste
för tankar och känslor i något öfvervärldsligt. Låt vara, att denna
art af religiositet, som faran skapar, är af primitiv och föga
djupgående natur. Dess förhandenvaro är dock i regel obestridlig.
Elementens öfverväldigande makt och det okända något, som
döljer sig bakom den närliggande döden — här förbinda sig två af de
viktigaste faktorer, som äro mäktiga att tända religion till lif.2
Där ligger från viss sida sanning i Humes ord: »Det är fruktan och
mörk ångest, som är religionens moder», eller, som redan Lucretius
uttryckt tanken: »Religionen har uppstått ur fruktan».
I tredje kapitlet, »Farernes religion», refererar
Berggrav-Jensen ett samtal med en löjtnant Butze, som blifvit sårad vid
Przemysl.
»Er nu egentlig folkene mottagelige for religion derute?»
»Utvilsomt. En smule sentimentale blir de jo alle sammen.»
»Det har været fortalt at saa knugende som faren og strævet
er, mister man al tanke paa Gud i skyttergravene?»
»Tvert imot, i skyttergraven har jeg først for älvor lært Gud
at kjende.–»
Och längre ned fortsätter författaren: »Selv om der er dem
som har gjort andre erfaringer end løitnant Butze, faar man likevel
det indtryk at han alt i alt har ret: jo nærmere fienden — jo mere
1 Kristiania 1915.
2 Jfr Wii,h. bousset: Religionens väsen. Öfvers, från tyskan.
Stockholm t 904, sid. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
