Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MI 1.1’I’ÄRKYRKOVÄSENDETS HISTORIA
37
Särskildt framträder detta i de finska korstågen, i hvilka
det religiösa intresset förmäler sig med eröfrarens. Af de
medföljande prästernas namn har biskop Henriks gått till eftervärlden.
Deras själavårdande gärning var präglad af tiden och
omständigheterna. Döcl eller träldom på den ena sidan, dop på den andra,
ett tredje gafs icke för de besegrade. Det var den tidens
missionspraxis.1 Efter personlig öfvertygelse frågades föga. I sådana fall
som dessa nöjde man sig med att efteråt i någon mån sörja för denna.
För missionsnitet var fullbordadt dopfaktum hufvudsaken. Men
hvad dessa fältpräster verkat för och bland sina egna, därom tiga
urkunderna. Det är oftast den trogna, stilla gärningen, som svepts
i tystnack
Sådana präster i fält torde icke hafva varit enastående
företeelser, utan hafva funnits vår medeltid igenom, här lika väl som
därute i Europa. Ännu vid brytningen mellan denna och ny tid, vid
ingången till Gustaf Vasas historia, framskymtar bilden af en sådan
gestalt, en präst, som varit hans biktfader och såsom sådan honom
följaktig på hans befrielsetåg från Dalarna. Det var Everhardus
eller Edzardus, sedermera den förste i raden af våra evangeliska
botpredikanter.2 I ett bref begär riksföreståndaren af
domkapitlet i Västerås, »at de ville anamma i deras Broderskap och
Ca-pitel Herr Edvart på Kopparberget, som varit hans capelian, då
han först kom nid af Dalarne».3 Brefvet är dateradt »Lägret i
Röttan för Stockholm» den 3 november 1522. Om och i hvilken
utsträckning denne präst haft befattning med någon själavård af
bondehären i gemen, är obekant. Osannolikt synes det dock ej
hafva varit, att han haft en dylik uppgift.
Utan tvifvel stå vi dock här inför ett af de förhållanden, hvilka
i det kommande militärkyrkoväsendets historia i vår land, särskildt
vissa tider, varit af utomordentlig betydelse. Hofprästen eller
husprästen följer konungen, fursten eller befälhafvaren också i fält
såsom hans och lifvaktens biktfader och andlige rådgifvare och
öfvergår där automatiskt till truppförbandets präst.
Militärkyrkoväsendets följande historia visar oss tj’dligt, hur nära till hands
1 Olof O. Celsius: Swea Rikes Kyrko-Historia ifrån år 828 til år 1000,
I/iiud 1785, sid. 392. —Om IJrik den helige heter det, att han »drap alla
tham, som ey vilde taka vidh rætuiso ock rætta tro». (Scriptores rerum
Sveeicarum II, 318.)
- Aron WESTën: Svenska Kongl. Hofcleresiets Historia, Stockholm
1799, sidd. 2 f.
3 Citeradt af Westén efter Samuel Berglind: Gestr. Dissertat. Gr. de
Historieis II. Gustavi I:mi, pag. 17, Uppsala 1782.
Korstågens
präster.
Ii of präster
i fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
