Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
A. GIEROW
medh blifver beslagen förste och annen Gångh, straffes med Jern,
watn och Brödh, Triddie gångh straffes til liffuett.»1
Krigsartiklarna:
»Anfenglich, weiln alles glück vnndt Wollfarth von Gott dem
Allmechtigen herkommen, vnndt darumb gebeten werden muss.
Demnach sollen die Ritmeister, Leutenant, vnndt alle sämbtlich
ins gemein, für allen dingen Gott fürchten, sein heilig
sehlichmachen-des wort alletzeit gernne hören, Vnndt der grausamen
Gottes-lesterungh, dess fluchens vnndt sc.hwerens sich enthalten,
beij-vermeidungh schwerer straffe; Welcher aber wieder Gott Vnndt
sein heiliges wortt vnchristlich redet fluchet, oder handelt, der söl
am Leibe gestraffet werden ohne alle gnade.2»
Den verkliga slutpunkten i utvecklingen af den
militärkyrkliga lagstiftningen under perioden beteckna hertig Karls
krigsartik-lar af 1599. Det synes därför vara lämpligt att med dem som
utgångspunkt skärskåda denna utvecklings förlopp med sidoblick
på samtida förhållanden och lagstiftningsåtgärder. Härvid torde
vara skäl att framför allt dröja vid trenne punkter, kring hvilka
det hithörande materialet grupperar sig:
1) förbud mot Guds namns missbruk och straff för brott häremot;
2) förbud mot hädelse och straff för brott häremot;
3) stadganden rörande gudstjänster och andaktsstunder.
Det är redan tidigare framhållet, hurusom förbud mot eder
gå igen i de flesta af den tidens krigsartiklar och motsvarande
stadganden, och till och med där, hvarest eljest ej lämnats plats för religiösa
synpunkter, är gärna en passus inrymd för att mildra denna osed.
Att denna den svenska manliga ungdomens skötesynd har gamla
anor i vårt land, därom vittna reformationstidens urkunder tillfyllest.
Olavus Petris mångsidiga utlägggning af »Herrans thins gudz
nampn skal tu icke fååfengeliga bruka»i hans arbete Een nyttwgh
wnderwijsning, den första reformationsskriften på svenska och
daterad 15263, visar, att förbudet då som nu var högeligen af nöden.
I Een lijten Postilla 1530, i hvilken är inrymd en
»Catechis-mus», erhåller samma punkt en vidlyftigare utläggning. Det heter
här bl. a.: »–ey skal thet heller föras aff oss til noghon fåfenge-
1 I M. Aschanei kopiebok, uppslag 229, RA.
2 I pergamentboken med på tyska affattade krigsartiklar i RA.
3 Olavus Petri Samlade Skrifter, Band I, Uppsala 1914, sid. 14.
Jämförelser.
Guds namns
missbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
