Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
A. GIEROW
fältartiklar 1615 följer dödsstraff på tredje resan begånget brott
af detta slag. Säkerligen har emellertid Linderholm rätt, då han
förutsätter, att ett så radikalt straff i praktiken icke tillämpats
utom i de fall, då svordom ansetts äga hädelses natur.1
Den svenska strafflagstiftningen mot svordom har sålunda
sin utgångspunkt i den militärkyrkliga legislaturen, i sjöartiklarna
af 1535, där de första preciserade straffbestämmelserna möta, och
i Johan IILs krigsartiklar (1583?) införes bötesstraff för sådant brott.
Hädelse. I närmaste samband med denna fråga stå förbuden emot och
straffstadgandena för egentlig hädelse. Gränsen mellan dessa båda
områden torde ibland vara rätt vansklig att draga. Likvisst är
det påfallande, att den militärkyrkliga lagstiftningen från och med
Erik XIV i regel skiljer på dessa brott och anvisar dem plats i
olika lagparagrafer.
I 1567 års krigsartiklar »achtes för een Förrädare» »Hwilken
som hafwer förachteligit Taal om Gudz heliga Ordh och Sacramente,
och gör Spee och begabberij theraff eller elliest lätteligen
ther-medli omgår». Att betraktas som förrädare torde vara liktydigt
med att anses bära »awgan skiöld moth sinom Retter herre», hvilket
brott medförde mistning af »baade liiff oc gootz».2 Johan III
mildrar emellertid betydligt detta straff, och hans motsvarande
stadgande i de svenska krigsartiklarna inskränker sig till att döma
till förvisning och att »icke hafve Umgängilse ibland wårt Hoff
eller Krigzfolck, förr än han hafuer giordt en uppenbar bekennelse,
och bekommer wår gunst».
Men redan i hertig Karls omarbetning af broderns
krigsartiklar (1599) liksom ock i hertig Johans af Östergötland (1608)
skarpes åter straffet. På samma sätt som nyss anförda Appendix om
Högmåhlis och andra sådane Saker, af den heliga skrift utdragit,
i Karl IX :s öfversedda, konfirmerade och år 1608 publicerade
edition af landslagen, med hänvisning till Mose lag åtminstone
på papperet straffar »menedh, Gudz lastande, swarjande» o. s-. v.
med döden, så införes här uttryckligen dödsstraff för hädelse:
»straffas till lijffuet, mz mindre han bliffuer aff konungen
be-nådder och gör een uppenbara bekennelse». Gustaf II Adolfs
tidigaste tyska krigsartiklar stadga straff »am Leibe — ■— ohne
alle gnade», som sannolikt är liktydigt med dödsstraff.3
1 E. Linderholm sist a. a. sid. 39.
2 Konung Christoffers Landslag, utg. af D. C. J. SCHLYTER. Lund 1869,
Högmælis E. IV.
3 Se Jacob Wilhelm Grimm: Deutsches Wörterbuch, Leipzig 18S5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
