Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MILITÄRKYRKOVÄSENDETS HISTORIA I 1()
och göra gudz ordhz tijdhegerdt»1, ett undantag, som emellertid
saknas i Västerås’ ordinantia, men är intaget i konungens plakat
år 1528 Om Konungs- och Biskopssakören till rättelse för
Konungens fogdar och förläningsmän2, där det heter: »För thet mann
arbetar om helgedagar böter man intet utann ther medt försumes
att höra guds ordh och messona».
Men straffstadganden för gudstjänstförsummelse uppträda
först i sjöartiklarna af 1535: »Alla skole vara tiilstedis thå thet
messas eller prædicas then thet forszumar bliffue kastat i vathnet
iij resor, szå offta han thet gör, Then ther och icke är stilla szå länge
thet prædicas, lijde szamma straff». Så ock i 1559 års
sjörättsartiklar, som utsträcka användningen af kölhalningsstraffet till
störande af gudstjänst. I den kyrkliga lagstiftningen gör principen
om straff för sådan försummelse sitt intåg först i Acta ecclesiastica
constituta a Rege Gostavo i:mo Anno 1554: »De som intet sökia
til Kyrkio Helgedagar, utan äre borto utan laga förfall, skole förste
gången böta 4 öre, andre gång 1 Marek, tredie gång 3
Marek».Härmed kan jämföras samma stadga mom. 3: »Den, som går utaf
Kyrkian och spasserar uthe under Predijkan, böte 3 Marek».
I den närmast följande tiden äro straffen för dylik uraktlåtenhet
af kyrklig art. Så enligt Articuli Stockholmenses 1560: »The ther
icke gåå till kyrckia huar söndagh, uthan laga hinder–them
skall presten förmana först, andra och tredje gång, och om han sigh
intet bättra will, lysann i bann.4 Then Swenska Kyrkoordningen
1571. Ordning med helgedagar, stipulerar under viss försvårande
omständighet kombineradt kyrkligt och världsligt straff: »Men
hwilken som lagha Helghedaghar ellies bryter på föracht, eller
ock tagher ööl för sigh, så att han ther medh försumar komma til
Kyrkio, honom skal bådhe kyrkioplicht och werldzligit straff
varda pålagdt, ther han sigh icke annars rettar».5 Nova ordinantia
hänför till brott, som medföra bannlysning, att »aldrigh eller
1 Efter P. E. Thyshi.ius: Handlingar rörande Sveriges inre förhållanden
under konung Gustaf I, Stockholm 1841/42, 1 Band, 1 häft, sid. 33.
2 P. E. Thyselius, a. a. sid. 165.
3 Tryckt i Joh. Schmedeman: Kongl. Stadgar, Förordningar samt
Resolutioner, Stockholm 1706, sid. 31, samt i Handlingar till Sverges
Reformations- och Kyrkohistoria under Konung Gustaf I, Andra bandet, Stockholm
1844, sid. 384 f.
• 1 Efter E. Linderhoi.m: Om norrländska kyrkostadgar, sid. 34.
5 Kyrko-ordningar och förslag därtill före 1886, Stockholm is72,sid. 98.
Kyrkohist. Årsskrift 1917. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
