Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 2
A. GIEROW
lmgg i yädret, utan träffat realiteter, som ännu ägde starkt rotfäste
i folksjälen.
§ 2. Försmädelse af Guds namn, ehvad den äger rum i nyktert
eller onyktert tillstånd, straffas med döden enligt AO och följande
redaktioner. Motsvarande punkt saknas i GA i. Gustaf Adolfs
tidigare odaterade tyska krigsartiklar stadga likaledes dödsstraff
för den, som »wieder Gott –-redet», hvilket torde vara ett
annat uttryck för hädelse, liksom tidigare stadganden om dödsstraff
för brott af denna art ingalunda varit okända, såsom i annat
sammanhang är påpekadt.1
Vare sig Gustaf Adolf personligen i detta fall hyllat mildare
straffprinciper än de annars i den tiden gängse eller ej, så är det Axel
Oxenstiernas formulering och straffsats, som influtit i lagen. Ett
intressant observandum är stadgandet om två vittnen, som skola
styrka förbrytelsen.
§3 — om den, som »gör gäckeri och apespeel af Gudztiensten»
o. s. v. ■— är i AO och T en utvidgning af GA i § 8. Här finna
vi AO representera en från konungen afvikande uppfattning af
brottets och bestraffningens art. Medan Gustaf Adolf efter
föredömen i de tidigare Vasakonungarnas militärlagstiftning vill slå
den brottslige i järn och därefter vid ett ytterligare upprepande af
förbrytelsen stadgar arkebusering, så hänskjuter AO målet först till
Consistorium ecclesiasticum, det nya fältkonsistoriet, som har att
pröfva, huruvida brottet är att hänföra till hädelse: »hånlige ordh
–-mz någon försmädelse och blasphemia bemängdhe», eller
härrör af »obetenksamheett och lätfärdigheett». I förstnämnda fallet
skall den brottslige efter konsistoriets »advis och betenkiande» af
den världsliga domstolen dömäs till döden utan appell (»till svärdet
och executeras vthan nåder»). För det andra fallet upptages
straffsatsen i konungens utkast med ett tillägg om böter till hospitalet
af V2 månads sold, en straffbestämmelse, som går igen i AO § 4,
där det gäller straff för Guds namns missbruk med svärjande och
bannande, med hvilket brott de obetänksamma och lättfärdiga
»hånlige ordh » alltså i viss mån och af genomskinliga skäl likställas.
Beträffande det nämnda halsjärnstraffet, som har gamla anor i den
militärkyrkliga lagstiftningen och där anträffas åtminstone från
Erik XIV :s tid, tillämpades det för religionsbrott i det civila lifvet
endast i särskildt svåra fall. Kyrkoordningen af 1571 säger härom:
»Item warda iernslaghen, skal allenast brukas til the groffua laster,
1 Se sid. 128.
Hädelse och
Guds namns
missbruk
ni. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
