Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MILITÄRKYRKOVÄSENDETS HISTORIA
löc)
som äre, Ketterij, Tydelagh, The som mörda barn, fader, modher,
broder etc. Ther them warder liffuet benådt».1
Emellertid företer § 4 i sitt slutliga skick ganska genomgripande
skiljaktigheter i förhållande till AÖ, som tämligen nära anslutit sig
till GA i § 2. De sistnämnda bägge redaktionerna stadga för Guds
namns missbruk böter till hospitalet och dessutom afbön på knä
»mitt I Ringen» vid nästa korum, så länge denna gudstjänst varar.
T gör däremot distinktion mellan de fall, som äro att hänföra till
»hastighet eller–Ifwer vthi sitt kall», och dem, som bero af »lätt-
färdigh Sedevana » eller ske i »Dryckesmåål »> För förstnämnda fall
stipuleras alternativt skyldighet för den brottslige att »gifwe
derföre effter som han är til vthi fattiges bössan», hvarmed torde
jämföras verba formalia i Vasasönernas hof- och krigsartiklar i
motsvarande punkt, eller ock pundning2 i regementets åsyn, hvarmed ock
kan sammanställas stadgandet i lagförslaget från Karl IXs tid och
annorstädes med dess stupning vid kåken. Men lämnas i detta fall
valet öppet mellan å ena sidan ekonomisk och å andra sidan
fysiskmoralisk bestraffning, så är den brottslige däremot under sistnämnda
försvårande omständigheter underkastad såväl böter till
hospitalet af halfva månadssolden som den förödmjukande afbönen på
knä under hela näst inträffande korum. Vi äga här den inom
militärkyrkoväsendet förefintliga motsvarigheten till den uppenbara
skriften, som enligt 1571 års kyrkoordning afsåg, att syndaren »sielft-’
uer och andre skola ther aff haffua en wårdnagla. Teslikes tienar
ock samma plicht ther til, at hans lydachtigheet och sanna bättring
må kunnogh warda, allom til förbätttring, såsom hans synd och last
tilförenne kunnogh war mongom til förargelse».3
Vi se också här den skillnad göras, som förut påvisats4, mellan
egentlig hädelse mot Gud, hans ord och sakrament, hvarmed
sidoställes gäckeri af gudstjänsten, hvilka brott i sista hand medföra
döden, och missbruk af Guds namn, som sonas med mildare straff.
I detta sista rättsfall är präst själfskrifven målsägande såväl i AO
och T som i GA 1/ som erbjuder detta moment i en vidlyftigare
textform än de följande redaktionerna.
1 Kyrko-ordningar o. s. v., sid. 73. — Halsjärnet utgjordes af en med
gångjärn utrustad halsring af järn, med hvilken brottslingen »androm till
varnagel», fastlåstes vid skampålen.
2 Punda = »straffa med slag på bakdelen» enligt F. A. Dahlgren:
Glossarium, Duud 1914—16.
3 Kyrko-ordningar o. s. v., sid. 71.
1 Jfr sid. 128.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
