Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. GIEROW
Messofall a Hälghon dagh, som för hälgd är före. Bote thre Marker
sinom Sokne mannom. Vtan at han hafwi lagha Förfall. Et är thet,
at han Siwker ligger. Annat är thet, at Biscoper honom stempt
hafwer».1 Härmed torde jämföras bestämmelserna i 1571 års
kyrkoordning tör det fall, då »Soknaprest skal någon wägs ferdas vthaff
soknenne, serdeles så at han är Söndagh eller annan lagha
helghe-dagh bortto, medh mindre han någhon förskaffar j sin stadh, som
tienstena både i Kyrkionne och soknenne vppehåller», där dock ej
visst straff för förseelse i detta stycke stipuleras.2 Motsvarande
stadgande finnes i kyrkoordningsförslaget af 1619.Till denna § 6
hänvisas sedermera i § 9, då det gäller prästs försummelse att hålla
predikan. Att slika försummelser ingalunda voro okända för det
samtida svenska kleresiet utanför krigsprästernas kategori,
framgår bl. a. ur Strängnäs’ konsistorii protokoller 1625—38, där bland
förseelser, till hvilka präster gjort sig skyldiga, och som blifvit
föremål för biskop Laurentius Paulini ämbetsåtgärder, anträffas
jämväl försummelser af gudstjänst, antingen på vecko- eller
söndag.4
§ 7 lämnar strafföreskrifter för soldats uraktlåtenhet att
bevista korum: första och andra resan »pundning», tredje resan
stån-dande i halsjärn dag och natt, därest icke laga förfall förelegat. Till
denna § hänvisas sedermera i § 9, där det gäller soldats försummelse
att åhöra predikan.
§ 8 innehåller bestämmelser om straff för präst, som befinnes
drucken, när han borde hålla korum. Detta stadgande erbjuder en
föga uppbygglig kulturbild. Ehuruväl dess förhandenvaro visar,
att dylika missförhållanden ansågos ligga inom möjlighetens gränser,
och det kan pekas på enstaka fall häraf i aktstyckena från
1600-talets tid5, begå vi dock säkerligen en orättvisa, om vi häraf
draga den förhastade slutsatsen, att krigsprästerna i särskildt stor
utsträckning påkallat dylik straffbestämmelse. Den tid tillhörde
i och med införandet af en fastare ställning för militärprästerskapet
1 Jfr härmed Upplands-, Gottlands- och Östgötalagarnas motsvarande
stadganden, då »præstær mæssu fall giör» och Smålandsla^ens 0111 »tithæ fall».
Det är alltså mycket »gammal rätt» enligt Gottlandslagens ord.
- Kyrko-ordningar o. s. v., sid. 135.
3 Ibm sid. 522.
4 Nämnda protokoller t. ex. 5/o 1622 och 14/0 1627 enl. Herman
Lundström: Laurentius Paulinus Gothus I, II, Uppsala 1893, sid. 324.
5 Se RA Samlingen Acta ecclesiastica: regementspastorers och
fältpredikanters suppliker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
