Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MILITÄRKYRKOVÄSENDETS HISTORIA
löc)
ska, efter domkapitelsmönster utformade fältkonsistorium, särskildt
i fråga om dettas sammansättning — dock i öfrigt företer med denna
militärkyrkoordning påfallande likheter.
Det är med särskild tillfredsställelse jag stryker under detta
ovedersägliga samband mellan Gustaf Adolfs och »den store
kurfurstens » militärkyrkliga lagstiftning. Gustaf Sundbärg har i Det
svenska folklynnet, särskildt i kapitlet »Bristen på nationell
instinkt », gisslat det genuint svenska drag, som är uttryckt i denna
kapitelöfverskrift. Svensken vill helst ha utländsk stämpel på egen
vara, för att den skall blifva riktigt gångbar och erkänd.
Ej minst i vårt kyrkliga lif äro vi snara till och vana vid att
konstatera utländsk import. Särskildt är det innevarande året
som intet annat ägnadt att påminna oss om en omätlig
tacksamhetsskuld till våra tyska fränder. Men för detta få vi ej glömma, att
reformationens förlopp hos oss var egenartadt svenskt prägladt,
ja, att det dröjde relativt länge, innan dess samband med det
tyska reformationsverket ens stod fullt klart för det dåtida
Sverige. Först på 1560-talet vädjar den gamle Laurentius Petri till
Luther som auktoritet och betecknar lutheranerna som
bundsförvanter.1
Men det är ej nog med, att Sverige i kyrkligt hänseende i mångt
och mycket vandrat sina egna vägar, troget sitt eget lynne och gamla,
goda traditioner. Det har på detta område i den tiden varit
gifvande, ej blott tagande.
Nathan Söderblom exemplifierar detta i Svenska kyrkans
kropp och själ. Det heter där: »De särskilda
öfverensstämmel-serna mellan preussiska agendan och vårt svenska ritual äro ej,
såsom man menat, lån ur 1811 års kyrkohandbok, utan gå tillbaka
till den på Gustaf Adolfs uppdrag af Johannes Botvidi och hans tyska
medarbetare efter svenskt mönster inrättade Kichenagenda af
1632 för stiftet Halberstadt och ärkestiftet Magdeburg. Den var
på vissa håll i bruk nära hundra år».2 Exemplen skulle kunna
mångfaldigas.
Militärkyrkoordningen af 1621 ställer oss åter inför ett
lifs-dugligt verk, till hvilket äro knutna namnen Gustaf Adolf och i
viss mån också Johannes Botvidi, den kunglige laggifvaren och den,
1 Hjalmar Holmquist: D. Johannes Matthiæ Gothus, Uppsala 1903,
Sid. 43.
2 Anf. arb., Stockholm 1916, sid. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
