Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 D. FEHRMAN
log», men ingendera torde ha velat formligen öfverskrida rådande
traditioner. Så länge dessa två representerade den sällan eller
aldrig svikande stamtruppen vid prästexamen, är det naturligt,
att totalbilden föga förändras genom några på annat sätt
gestaltade förhör i den ena af de exegetiska disciplinerna (Hagberg,
resp. Ahlman). — Bakåt sträcka sig protokollen öfver examina
till 1696, då 1686 års kyrkolag passerat sitt första decennium,
och dess tillämpning i hithörande delar någotsånär stadgats.
I sitt I9:de kapitel innehåller kyrkolagen, § 2, att den, som
vill betjäna Guds församling, skall hafva utstått ett allvarsamt
förhör af en biskop eller superintendent och konsistorium i alla
de stycken, som vid gymnasier eller akademier föreställas, och
en prästman nödvändige äro till sitt ämbetes behöriga förrättande.
Samma förhör skall ske 1) i latin, grekiska och hebreiska, 2) i
disciplinis philosophicis (rethorica, logica, ethica, physica,
arith-metica och computus ecclesiasticus), 3) i theologia och i
synnerhet våra trosartiklar och locis communibus. De måste ock
kunna utantill både på latin och svenska de hufvudspråken, på
hvilka trons artiklar sig grunda, och med dem efter deras rätta
förstånd stadfästade blifva. 4) Skola de förhöras uti de
förnämsta stridigheter och frågor, 5) uti historia biblica och
eccle-siastica, theologia morali och casibus conscientiae, 6) af den
bibliska texten förklara några hufvudspråk och låta se, huru de
därmed kunna sanningen stadfästa och förlägga dem, som emot
säga, och föra dem till ett rätt bruk uti vår sanna kristendom.
Här är således ingenting bestämdt om föregående akademisk
utbildning. I förhållande till prästämbetet hade de teologiska,
akademiska examina en tämligen lös ställning. Det existerade
en teologie licentiatexamen, men denna var ett oeftergifligt
villkor endast för dem, som aspirerade på en teologie professur
(SCHREVELIUS, Lunds Akademis konstitutioner sid. 103). Det
existerade en teologie kandidatexamen, men den var inrättad
blott därför, att de studerande i den teologiska fakulteten icke
skulle »sakna uppmuntringar till studier» (ib. s. 99). Att döma
af förhållandena i Upsala, synes man ej ha funnit
kandidatexamen så uppmuntrande, som lagstiftarne väntat. Försöken
att inordna den såsom ett praktiskt led i den teologiska
bildningen ledde till rätt djupgående konflikter (C. ANNERSTEDT,
Upsala Universitets historia, II, 1, s. 379). Utom teol. lic. och
kand. examen ville Kgl. Maj:t Ȋfven hafva en annan examen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
