Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.UNDS DOMKAPITEL OCH PRÄSTBILDNINGEN UNDER I7OO-TALET 2 2Q
fyllest. Dessutom hade man efter 1810 i seminariet en långt
effektivare möjlighet till kontroll, hvadan prästexamen under de
två sista decennierna af vår period icke var enda afgörande
instans.
Efter tiden o. 1800 händer det i allt större utsträckning,
att examinatorerna nedlåtit sig till att använda modersmålet,
dock icke så, att latinet före 1831 kan sägas vara lagdt alldeles
åt sidan. Under 1700-talet däremot har latinet varit det enda
tillåtna språket. Protokollen öfver frågor och svar äro förda
på latin från första ordet till det sista, fast vi här återgifvit en
god del af det sagda på svenska för att underlätta en
öfverblick öfver materialet. Hvad som än må ha brustit i öfrigt —
den tidens prästkandidater kunde sitt latin. De förstodo latin,
de kunde — åtminstone hjälpligt — tala latin, och om de icke
precis tänkte på latin, så var dock latinet jämte latinska
deri-veringar vid kitsliga teologiska problem deras första tanke.
Jämfördt med många nutida tentanders kraf på att få betrakta
öfverhoppandet af klassiska citat i en lärobok som en af sina
mest elementära rättigheter, verkar denna latinska skolning
ganska imponerande. Latinet öppnade tillgång till utländska
författares mest användbara kompendier. Den latinska
terminologien gaf möjligheter att röra sig bland de subtila dogmatiska
distinktionerna och indelningarna med samma säkerhet, som man
i skolan läst upp sina paradigm framlänges och baklänges. Och
hvad som så blifvit inlärdt med samma energi, som den svåraste
utanläxa kräfver, har nog också kunnat suga sig fast i minnet.
Men å andra sidan hade naturligtvis öfverdrifterna i den formellt
språkliga dressyren betänkliga olägenheter. Utanläsning och
personligt tillägnande äro nu en gång för alla icke oupplösligen
förbundna. I de mera påtagliga fallen af hjälplöshet hos
examinanderna inför t. o. m. mycket enkla frågor är kanske en
god del att tillskrifva just uppgåendet i den mekaniska
minnestekniken. Vidare blef tiden för knapp till annat, mera
nödvändigt. Dessutom visar det sig nog här och hvar, att
vederbörandes behållning af det lästa mera var latin än teologi. Ett
litet exempel, som i sin mån belyser, hur latinet hade blifvit
ett »Sesam öppna dig», där andra resurser sveko, lämnar en
bland 1751 års prästkandidater. Frågan gällde ursprunget till
namnet Novatianer. En god latinare kunde icke tveka: »namnet
uppstod däraf, att de framträdde med en nova doctrina». Sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
