Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Svenskt Diplomatarium, VI:2. Af Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
I.ITTERATÜRÖFVERSIKTER
väl att hoppas, att något följande häfte kommer att medföra ett
meddelande om förändringen, helst afsedt att i det en gång färdiga
bandet infogas på det ställe, där gränsen går. Och vidare — en
samling af påfveurkunder för Sverige måste väl i alla händelser
i stor utsträckning nöja sig med referat af redan tryckta urkunder.
Att här omtrycka samtliga i föregående band af Diplomatariet
intagna påfvebref m. m. kan väl icke gärna komma ifråga. Och
hvarför kunde då ej de nya häftena af Diplomatariet fått utkomma
efter samma plan som dess äldre delar? — åtminstone till sjätte
bandets slut — om man nu öfverhufvud taget anser det lämpligt
att utöfver denna gräns alis fortsätta Diplomatariets utgifvande.
Detta för oss öfver till en annan fråga, som här måste upptagas
till diskussion. Det nu utkomna häftet omfattar som nämndt
urkunder från i Yjj år. Att utgifva ett dylikt häfte under hvarje
af de kommande åren, torde väl knappast låta sig göra, äfven
under förutsättning af tillgång på arbetskraft och i öfrigt
gynnsamma förhållanden. Alltså torde publikationen af urkunderna från
den femtioåriga luckan mellan de båda serierna komma att kräfva i
det närmaste samma tid, som åtgått för deras producerande —ett väl
trist perspektiv för vår medeltidsforskning! Då ett editionsarbete
i detta tempo måste te sig bra meningslöst, synas endast tvenne
möjligheter stå öppna: antingen måste nödiga medel anskaffas
för ett afsevärdt forcerande af utgifningsarbetet enligt den gamla
planen — det kräfves då såväl bättre ekonomiska möjligheter som
betydligt större tillgång på kvalificerad arbetskraft — eller också
måste man ge sig in på en helt ny väg: man måste afstå från ett
diplomatarium och i stället börja att utge ett regestverk. För det
första alternativet, i och för sig naturligtvis det mest önskvärda,
synas nödiga förutsättningar svårligen kunna uppdrifvas.
Återstår alltså den andra utvägen.
Jag vill här fästa uppmärksamheten vid en uppsats af docent
S. Tunberg, utgifvaren af Diplomatariets nya häfte, i Namn och
bygd för 1914. Uppsatsen, som bär titeln Sveriges medeltidskällor
och ortnamnsjorskningen, framlägger en väl genomtänkt och i
högsta grad beaktansvärd plan för ett systematiskt
inventerings-och editionsarbete, hvarigenom hela vårt omfångsrika
medeltidsmaterial skulle kunna bli inom öfverskådlig tid kartlagdt. Han
disponerar först materialet på fyra grupper: 1) bref och urkunder,
2) traditionskällor, 3) lagar, statuter och stadgar, 4) domböcker,
jorde- och räkenskapsböcker m. m., men nöjer sig sedan hufvudsak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
