Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Ett aktuellt kyrkohistoriskt problem från medeltidens början. Af Hj. H—t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
litteràturöfversikter
undersökning lika väl som de berömda om den äldsta germanska
kristendomen framkommit som ett förarbete till författarens med
spänning emotsedda handbok öfver medeltidens kyrkohistoria.
Alla dessa undersökningar bära den för förf. säregna prägeln av
förening av nykter, inträngande historisk kritik, stark
kombinationsförmåga med vida vyer och klar framställningskonst. I här
behandlade fråga ställer sig von Schubert afvisande gent emot de
båda Vita som pålitliga källurkunder. Endast med försiktighet
kunna dessa ur de slagna och flyktande Methodios-lärjungarnas
krets framvuxna legender användas tör enstaka notiser, äfven om
Vita Methodii kanske går tillbaka till Methodios’ omedelbara
lär-jungakrets och som legend betraktad otvifvelaktigt hör till de
bättre. Den är skrifven af en grekiskt sinnad slaver och vill visa,
att Rom stod på slavernas sida i deras sträfvan att afvisa den
tyska kulturen och latinska kulten. — Men i stället för dessa
osäkra källor kan enl. von Schubert annat pålitligt urkundsmaterial
ge oss en bild af åtminstone händelsernas grunddrag och historiska
innebörd. Främst stå här riksannalerna och de påfliga urkunderna,
särskilt Johan VIIEs registratur (jämte Gregorius Es och
Gregorius VII :s det enda bevarade originalregistret före Innocentius III).
Med ledning af dessa urkunder afvinner von Schubert
händelserna i hufvudsak följande förlopp. Det frankisk-tyska väldet
hade skjutit sig längst fram mot de från öster framströmmande
slaverna nere i sydost, genom Bajern. Vid slutet af 400-talet hade
en våg af västslaver öfverskridit Sudeterna men hejdats af bajrarna
vid Böhmerwald. De bildade en språkligt sammanhängande grupp:
böhmare, mährer, slovaker. Från 500-talet bröt en ny våg, nu
syd-slaver, fram över det nuv. Rumänien, dels åt söder ända ned på
Pellopenesos, dels åt väster ända fram till Adria och Brennerpasset,
där den hejdades af bajrarna. Dessa från västslaverna dialektiskt
skilda sydslaver voro på 800-talet formade i fyra grupper; längst
i väster i bergen framemot Bajern slovener, sedan kroater, så serber,
och längst i öster och söder den mäktigaste gruppen bulgarerna
(där dock den fåtaliga men härskande egentliga bulgarklassen ej var
slavisk utan ural-altaisk, och där rester af romare, goter etc.
inblandats; så lämnade den stora massan slaviska bulgarer ännu ett
exempel på slavernas oförmåga af statsbildande kraft; här behöfdes
de egentliga bulgarerna, liksom i Ryssland behöfdes svenskar och
tartarer, etc.). — Sedan avarernas rike krossats af Karl d. store,
utbredde sig nu väst- och sydslaver från olika håll äfven öfver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
