Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Hjalmar Holmquist. Albert Hauck †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
I 2 I
Några dylika sågo dock dagen såsom »Die Entstehung des
bischöflichen Fürstenmacht» 1891, »Die Entstehung der
geistlichen Territorien» 1909 och »Der Gedanke der päpstlichen
Weltherrschaft bis auf Bonifaz VIII» 1904. Särskildt den
sistnämnda, hvilken finnes refererad i Kyrkohistorisk Årsskrift 1905,
kan betecknas som något af det yppersta som Hauck skrifvit,
ett paradigm på hans författarskap.
Hvad som karakteriserar detta författarskap, kan
sammanfattas i fyra ting. 1) Haucks källforskning enligt modern
historisk metod var af den mest omfattande och grundliga art. Han
skref aldrig om något, där han ej trängt till botten af det
tillgängliga materialet. Att han därvid inför en uppgift, som
faktiskt omspänner nästan hela Europas medeltidshistoria,
stun-■ dom nödgats lämna luckor och gifvit tillfälle till kritik, ej blott
från ultramontant håll, där hans kyrkohistoria känts som ett
hårt slag och flitigt angripits, utan äfven från protestantisk
historieforskning såsom Hampe m. fl., jäfvar på intet vis det
ofvan gifna totalomdömet. 2) Hauck ägde som få andra
kyrkohistoria gåfvan att se sammanhanget och den djupaste
innebörden i historiens händelser. Under hans hand blef historien
hvad den i verkligheten är: ett lefvande lif, rikare på dramatisk
växling och spänning än hvad någon roman kan uppkonstruera.
3) I denna utvecklingshistoria insatte Hauck som det centrala
momentet lefvande personer, konkreta gestalter af kött och
blod. Jag vet ingen nutida historiker, som ens tillnärmelsevis
nått upp till Haucks förmåga af personkarakteristik. Högst
står kanske hans teckning af Gregorius VII. Äfven för män i andra
planet har han på ett underligt vis ur de medeltida
dokumentens torftiga och för nyanser i personlighetslifvet alldeles
främmande notiser kunnat fä fram detaljer, hvilka med ens ställa
den omharidlades individuella karaktär, känslor och sträfvanden
i blixtbelysning. Hela Haucks medeltidshistoria är ett väldigt
persongalleri. 4) Själfva framställningssättet har nått den
genomskinliga klarhetens och enkelhetens höga konst. Hauck har
själf någon gång sagt, att den verkliga kyrkohistorieskrifningen
måste vara ett konstverk; och han har själv i gärning visat,
hvad därmed menas. En i själfva formen mera lättläst och
estetiskt njutningsrik historisk framställning än Haucks får man
söka efter.
Men Hauck var ej blott författaren utan ock föreläsaren.
9 — 182:16. Kyrkohist. Årsskrift 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
