Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Hjalmar Holmquist. Albert Hauck †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN I 2 I
Som sådan hörde han i sin krafts dagar till historiens främste
i Tyskland. Hans talorgan var ej starkt, så att han plägade
ej väl höras i stora salar. Jag minnes väl från en studiesemester
i Leipzig 1897, huru han vid sina allmänna föreläsningar kl. 7
på morgonen måste använda en av det nya universitetshusets
största föreläsningssalar, men huru hård konkurrens det ock var
bland studenterna att belägga de närmaste bänkradernas platser.
Men kom man tillräckligt nära, så hade man lön för mödan.
Haucks föreläsningssätt präglades av hans eget lefvande
intresse för hvad han hade att andraga. När han nalkades någon
mer än vanligt intressant synpunkt eller personteckning, såg
man redan i förväg huru ansiktet lyste upp af ett stilla leende.
Och då de längre bort sittande ej riktigt hörde, hvad han
sade, bröt ett rysligt fotskrapande lös; då lade sig ett lustigt, *
halft satiriskt vemod öfver hans drag och så sade han om saken
under andlös tystnad i den stora salen. För öfrigt verkade
föredraget lika kristallklart och lika solidt vetenskapligt som
hans skrifna framställning. Jag fann ingen, på hvars ord i
katedern studenterna så blindt auktoritativt litade som på Haucks.
— När han någon gång kunde fås att hålla föredrag om dagens
aktuella frågor vid möten och konferenser, betraktades detta
som en särskild ynnest. Ett sådant föredrag på
pastoralkonferensen i Meissen 1912 blef särskildt uppmärksammadt för det
brännbara innehållet; det handlade om skilsmässa mellan kyrka
och stat och ställde sig med hänsyn till läget i Tyskland ej
afvisande mot tanken på en boskillnad. Det har i svensk
öfversättning utgifvits af docenten Linderholm 1912. Helst
talade Hauck om sin hjärtesak bredvid kyrkohistorien: den
inre och yttre missionen. I ett sådant föredrag om missionen
under världskriget visade han ett exempel på den
själfbehärsk-ning och lugna omdömeskraft midt i ett haf af lidelser och
hat, som den tyska kulturen i dess högsta representanter kan
vara stolt öfver. Gärna ställde Hauck sin föreläsningsgåfva till
folkhögskolans tjänst. Ett tryckt föredrag här från hans
tidigare verksamhet behandlade kampen om samvetsfriheten (189S);
och hans sista utgifva skrift, hvilken jag erhöll från honom
samtidigt med att telegrammet om hans död stod att läsa i
tidningarna, utgjordes af en serie folkhögskoleföredrag om
reformationens betydelse för olika sidor af det religiösa, politiska
och kulturella lifvet. På annat ställe i Årsskriften är denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
