Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN I 2 I
sin undersökning tillfälle att pröfva gängse uppgifter rörande
series pastorum i Rättvik och Mora under 1500-talets förra
hälft.
— En i Lund ventilerad afhandling af HERDER BLOCK
behandlar Karl IX som teolog och religiös personlighet (191S).
En mängd material, särskildt beträffande Karls förbindelser i
Tyskland, är där genomgånget och ger åtskillig belysning
rörande hans kalviniserande åskådningar. Måhända får Årsskriften
anledning att återkomma till de intressanta problem, som här
tangeras.
— På en af de uppgifter, som alltid för svensk
historieskrifning måste stå som de centralaste, Gustaf Adolfs
storpolitiska ingripande för den evangeliska saken, har på senare år
flitigt arbetats. I Svensk Tidskrift (1918, h. 6) har Bertil
BoËTHIUS i en uppsats om Gustaf II Adolfs protestantiska
politik mästerligt sammanfattat gången af konungens syften och
inledningsvis träffande betonat oriktigheteri af det alternativ,
hvari 1800-talets uppfattning af honom råkat in: en religiös
personlighet eller en realpolitiker, ett helgon eller en eröfrare.
Träder man honom närmare, ser man — såsom Hjärne
framhållit —, att för honom enligt den lutherska kallelsetanken
konungavärfvet är en af Gud gifven uppgift, i hvars fullgörande
den sanna religiositeten skall stå sitt prof. Konungavärfvet
innebar plikter mot det egna riket och mot det protestantiska
trossamfundet, hvars upprätthållande kräfde äfven politiska
medel i en tid, då den evangeliska tron icke kunde lefva utan att
utåt skyddas af en stark statsmakt. Att Gustaf Adolf kände
äfven den senare plikten så starkt, att han till sist vågade det
djärfva greppet att identifiera den egna statens intressen med
trossamfundets, var hans personligaste insats; en härskare af
mera vanliga mått hade väl där väjt undan. Frän den
personliga ärelystnadens lockelser var han ingalunda fri, men han
har kämpat mot sådana frestelser, och det finns tecken till att
han segrat. — Att i detalj redogöra för gången af de
händelser och förhandlingar, som ledde fram till ingripandet i
Tyskland, är en uppgift, som upptagits af nlls Al-inlund i ett par
uppsatser i Historisk Tidskrift (Gustaf II Adolf och tyska
kriget 1620—25, 1917; Gustaf II Adolfs första preussiska fälttåg
och den europeiska krise7i 1626, 1918) och en akademisk
afhandling, Gustaf Adolf inför tyska kriget, som fullföljer fram-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
