Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Efterskörd till Lutherlitteraturen 1917. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
163 *
samme tänkaren får öfver sig ett drag af den ensamme munken
i Worms.» Sä har Luther äfven på den vägen gifvit det nya
Tyskland mycket af dess kraft.
Professor E. Billings inbjudningsskrift, som ock blott
hann omnämnas, gömmer på mycket af högsta kyrkohistoriska
intresse. Billing börjar med att precisera det problem, som
han vill undersöka. Om det står fast, att den 31 okt. 1517 var
reformationens begynnelsestund, i hvilken utsträckning var
Luthers åskådning då redan färdig? eller i hvilken grad var
den produkten af de strider, som ligga mellan 1517 och 1521?
En mästerlig analys af de 95 teserna visar, huru litet af Luthers
revolutionerande nya tankar där egentligen möter; i dessa teser
äro själasörjaresynpunkten det allt öfverordnade. Bättre hjälp
att finna Luthers utvecklingsståndpunkt vid den tiden finner
man i hans 97 teser i sept. 1517, hvilka han själf tillmätte
vida större betydelse. Men äfven här möter oss det faktum,
att Luther ingalunda var »färdig» och att aflatsstridens utbrott
ej bildar gränslinjen mellan Luthers inre utvecklingstid och
hans klart reformatoriska period. Hans stora uppdagelse vid
studiet af Rom. 1:17 låg otvifvelaktigt redan en tid tillbaka;
ett typiskt prof på Billings skarpsinne är den stora not på 3
sidor, där han analyserar Luthers mångomtalade själfutsago
om tiden i låterblicken från 1545 (Luther har i verkligheten
förlagt upplefvelsen ej till tiden för andra psalmföreläsningen
utan till någon tidpunkt före den första Paulusföreläsningen).
Men hade Luther 1517 nått den fulla frälsningsvissheten? At
visshetsproblemet ägnar nu Billing hufvuddelen af sin djupt
trängande framställning. Därvid diskuterar han särskildt Otto
Ritschis Dogmengeschichte med dess af många nyare
omfattade sats, att skillnaden mellan Luthers förreformatoriska
åskådning och hans ställning 1517—19 skulle ligga däruti, att
frälsningsvissheten i den förra perioden var blott hypotetisk
eller hoppet om något tillkommande, under det att den i Luthers
senare period blef vissheten om något närvarande. I
verkligheten skjuta de båda sidorna ständigt in i hvarandra. Längtan
efter den kommande frälsningen växer i styrka jämsides med
insikten i rikedomen af den närvarande frälsningsbesittningen.
Sanningsmomentet i Ritschls konstruktion ligger däri, att
vissheten från 1517 längs hela linjen kan göras gällande med
största konstans och kraft. — Med väntan motse vi fortsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
