Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Efterskörd till Lutherlitteraturen 1917. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
9 *
dess egen »religionshistoriska» totalsyn knappast kan undgå
att framkalla kritik. För den nytestamentlige forskaren
Heit-miiller blir helt naturligt Luthers förhållande till Jesus och Paulus
det problem, kring hvilket han samlar Lutherminnet. Han
ställer upp ämnet i två frågor: hvilken plats har reformationen
i kristendomens religionshistoria, och hvilken ställning har den
speciellt till urkristendomen f Han afvisar de två vanliga
uppfattningarna, den katolska att Luther gjort revolution i
kristendomen och kommit med en ny religion, och den protestantiska,
att L. återställt den äkta ursprungliga kristendomen. För att
kunna utföra detta analyserar han först Luthers religion och
finner dess centrum bestå i rättfärdiggörelsen af tro, nämligen
så att tron själf för L. är rättfärdigheten. Luthers kristendom
sammanfattas i det som han kallar tron: den djärfva förtröstan
på den i Kristus sig uppenbarande nådige Guden, som förlåter
synder, en förtröstan som omskapar hela människans sinnelag.
Så betyder L:s kristendom den rent personliga uppfattningen
af religionen. Religionen är intet annat än tro, förtröstan,
eine Gesinnung. Med all L:s betoning av det objektiva och
övernaturliga begynte genom honom faktiskt religionens
ent-supranaturalisering. Auktoritetsreligionen är sprängd. Luthers
religion betyder en revolution gent emot det dåtida kyrkoväsenet.
Men ha vi därför verkligen en ny religion framför oss? Vid
besvarandet af denna fråga kommer det mest intressanta och
diskutabla partiet i Heitmüllers tal. Han afvisar den allmänna
protestantiska meningen, att Luther återupptäckt den paulinska
kristendomen, förnyat paulinismen. Både Paulus’ och Luthers
kristendom är central frälsningsreligion. Men olikheterna dem
emellan äro ändock stora. Luthers rättfärdighetslära är ej den
paulinska. Hos Luther är rättfärdiggörelsens upplefvelse helt
medelpunkten. I Pauli omvändelse rör det sig ej om synd och
förlåtelse utan om frågan, huruvida den korsfäste Jesus är Messias;
rättfärdiggörelseläran växte för honom fram först ur hans
hednamissions behof. Framför allt, hos Luther fattar den individen,
den enskildes frälsning i sikte; Paulus tänker vid denna lära
på mänskligheten. På Luthers fråga: Hur skall jag bli viss
om en nådig Gud? skulle Paulus ej ha svarat med
rättfärdiggörelsen utan med hänvisning till den komplex af erfarenheter,
som han sammanfattar i Anden. Än vidare: för Luther är tron
rättfärdighet; för Paulus är tron en förutsättning för rättfärdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
