Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Efterskörd till Lutherlitteraturen 1917. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 LITTERATUR ÖFVERSIKTER
Klosterschule und Gelübde. Stark im Lieben wie im Hassen,
selbstbewusst vor Fremden, demutsvoll vor dem Liebsten,
bisweilen mehr Martha als Maria, in schwierigster Haushaltführung
treu im Kleinem und im Grossen . . . Luther im Worms als
Niederzwinger und Ringer brauchte Käthe noch nicht, der
Aufbauer in Wittenberg ist undenkbar ohne sie. Dessen wollen
wir dankbar eingedenk sein, und darum gehört ihr Leben und
ihr Tun in das Lutherjahr 1917». Boken lärer i dagarna
utkomma i svensk öfversättning.
Denna »efterskörd» må slutas med ALBERT HaüCK: Die
Reformation in ihrer Wirkung auf das Leben, sechs
Volkshoch-schul-Vorträge, Teubner, L’eipzig 1918, 113 s. Om Haucks
lifsgärning och bortgång har skrifvits på annan plats i
Ars-skriften. Där har ock framhållits, att här omnämnda skrift
bildar den värdiga afslutningen på Haucks föreläsare- och
författaregärning. De sex föredragen behandla: 1) Reformationen
och fromheten, 2) Reform, och de sedliga åskådningarna,
3) Reform, och kyrkan, 4) Reform, och staten, 5) Reform, och
gudstjänsten, 6) Reform, och kulturlifvet. Man behöfver ej läsa
mänga sidor för att få intrycket af, att här mästaren i
kyrko-historisk analys och framställningskonst talar. Hvarje försök
till referat är omöjligt, då Hauck själf utmejslar sina tankar i
de mest pregnanta korta satser, hvilka ej kunna ytterligare
sammanfattas. Så mycket än reformationen inverkat på de
politiska förhållandena i Europa, var den i intet afseende en
politisk eller ens en kyrkopolitisk rörelse. Däruti skiljer den
sig klart och skarpt från medeltidens alla reformrörelser. Den
fråga, från hvilken Luther 1517 utgick, var rent religiös. Det
tyska folket har att tacka reformationen för många gåfvor; men
det första och afgörande, som den gaf, var en ny fromhet. De
många protestantiska skiftande formerna ha alla fått en
gemeinevangelische Frömmigkeit, Luthers. Att vara from under
medeltiden blef väsentligen att ha gemenskap med kyrkan; för
Luther blef gemenskapen med Gud allt. I Luthers fromhet
står Gud främst, icke egentligen Gudsbegreppet utan
förhållandet till Gud. I nådesförkunnelsen böjer sig den evige Guden
ned till sin fallna, sjunkna skapelse, och i tron lyfter sig
människan till den Gud, som hon förlorat. Plela lifvet vinner
därigenom ny gestalt, den reformatoriska fromhetens innebörd.
Men är detta ännu vår fromhet? Kan man öfverhufvud ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
