Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Utomtysk reformationshistoria. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
LITTERATUR ÖFVERSIKTER
som han snart förstod, att Kristians handlingskraft var af
farligaste slag för dem som hade med konungen att göra. Både
i känslan af personlig osäkerhet och fruktan för påfvedömets
makt i Danmark sökte sig Karlstadt fortast möjligt ut ur
Danmark, gripande första bästa förevändning.
Så tolkar Andersen den Karlstadtska episoden. Han kan
då af densamma draga slutsatsen, att Kristian trots sin
framfart mot de svenska biskoparna dock »absolut kände sig som
god katolik» och icke tålde en predikant, hvilken öppet bestred
påfvens ställning som kyrkans öfverhufvud. Detta hade ej
heller Karlstadt gjort i Köpenhamn. Därför blef resultatet af
hans liksom Reinhards och Gablers besök mycket magert. Någon
hemlig luthersk rörelse höra vi ej talas om, äfven om vi våga
antaga, att Wittenbergarnas besök spridt någon evangelisk
insikt eller bibelkunskap. — Först efter Kar]stadts hemresa fick
Kristian förmodligen klar uppfattning af dennes ståndpunkt
genom den begynnande radikala regimen i Wittenberg. Då
upphörde af sig själf kungens förbindelse med Wittenbergarna.
Det är detta som — enligt Andersens mening med orätt —
brukar betecknas som Kristians »omslag» från hans tidigare
ståndpunkt. Kristian har icke handlat impulsivt efter sitt
ostadiga lynne, ej heller har han här låtit bestämma sig uteslutande
af politiska motiv. Han har hela tiden följt en konsekvent och
af verkligt intresse buren sträfvan att lyfta lifvet i kyrkan och
reformera dennas brister innanför påfvedömets och den sanna
katolska lärans ram.
Denna hypotes pröfvas bäst på de kyrkliga bestämmelserna
i Kristians berömda reformlagstiftning, stadsrätten och
landsrätten. Sista tredjedelen af Andersens bok ägnas åt en
undersökning af denna lagstiftnings tillkomst, innehåll och innebörd.
Svårigheten är här, att vi ej med säkerhet veta, när konungen
först upptog planen på en kyrklig lagstiftning. Dock föreligger
enligt Andersens bevisföring sannolikhet för, att vi i den s. k.
»Optegnelsen» äga det första utkastet till Kristians kyrkliga
reformlagar, och att det sannolikt tillkommit i början af 1521.
Ehuru det i så fall nedskrifvits, just när ’Reinhard var i
Köpenhamn, finnes intet däri, som tyder på evangeliskt inflytande.
Det hela bär en äkta katolsk prägel. Och sammaledes är fallet
med den utarbetade rätten. Landsrätten kom sannolikt i
början af december 1521, och stadsrätten är daterad 6 jan. 1522.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
