Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Till ryskt och tyskt fromhetslif. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR 199 *
simism sinnena, med stark dödslängtan och tendens till
världsflykt. Den allmänna pessimismen förde i de breda lagren till
ökad öfvertro och satansfruktan (förklaras härur delvis
uppflammandet af häxprocesserna i Sverige efter 30-åriga krigets slut?).
Hos Kepler hade redan spårats anslagen till ny protestantisk
fromhet, som öste ur naturen, det af Gud ordnade universum,
en ny världsåskådning; men Kepler gick som »ein hoher
Fremdling» genom sin tid, äfven med det universalistiska slaget i sin
fromhet. I stället förde krigets hemsökelser till
individualismens framträngande. Därmed följde ett sedligt befruktande
kraf på personlig tillägnelse. Så älskade lekmännen mest Joh.
Arndts uppbyggelse, mindre för hans medeltida mystik än för
hans moraliska uppmaningar till trons sedliga bevisning.
Individualismen fick sitt bästa uttryck i kyrkosången (Paul Gerhardt).
Men individens trånga krets blef ock ramen för tidens fromhet.
Individen tänker på sig själf men vågar ännu icke omgestalta
världen utanför sig efter sitt sinne. Den som kände religiöst,
var obetingat kyrklig; för de objektiva makterna, kyrka,
kyrkobesök, husandakt, bibeln som lifvets kodex, läran, gjorde
individualismen halt. Men den yttrade sig i försynthetens etiska
verkan och i andaktslifvets stegrade intensitet; tidens specialitet
blef lekmännens heliga meditationer. De individualister af
mystikens art, som stått utanför den officiella religionen, och
dennas kyrkomän funno hvarandra äter i 30-åriga krigets skede.
Detta medförde ock en mildring i de konfessionella
motsättningarna, äfven genom den tyska nationalkänslans vaknande.
Lekmännen gingo här i allmänhet före teologerna.
Alla de ofvan angifna dragen, irenik, individualism och
sentimentalitet, möta mera utpräglade hos pietismen. Aner anser
sig kunna fälla omdömet, att pietismen ur fromhetslifvets
synpunkt icke är någon originell historisk nyskapelse; dess
kyrkohistoriska betydelse består däri, att den religiösa
individualismen omfattade vida kretsar och blef en makt i kyrkoväsendet.
Aner sätter som hufvudpunkter för pietismens karaktäristik:
1) Den var en hjärtats reaktion mot den onatur, som den
inströmmande franska kulturatmosfären skapat, som nådde sin
blomstring 1670—1710 under egendomlig samverkan med död
kyrklighet. Däremot satte pietismen äkta lutherskt sin lefvande
varma känslans kristendom, sin starka syndkänsla, det
kristo-centriska i sin fromhet och tillbakaskjutandet af det intellektua-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
