Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - I. Inledande öfversikt: Miljö lör och föregångare till Rudbeckii religiösa nydaningsarbete bland menigheten - 1. Rudbeckii stifts materiella uppsving och andliga behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 B. RUD. HALL
tida åskådningar, dels därmed att verkningarna af biskop Bellini
och vissa af hans prästmäns nit måste hafva i många hänseenden
neutraliserats af den delvis omotiverade onåd, hvari nämnde
stiftschef stod eller stått hos Karl IX.
Af den saktmodighet och svaghet, för hvilken Bellinus ofta
anklagats, synes i hvarje fall intet spår i de bevarade
domkapitelsprotokollen från hans sista 23 verksamhetsår; dessa karakteriseras
nämligen af ett kraftigt markbrytnings- och vägröjningsarbete.
I väsentlig mån tyckas de visserligen sakna det drag af evangelisk
mildhet, som vid sidan af ali hårdhet framträder å Rudbeckii tid,
men i öfrigt äro de mestadels en tydlig förberedelse för denna. —
Om den uppgiften är sann, att Bellinus önskat erhålla Rudbeckius
till sin efterträdare, så står alltså denna önskan i god
öfverensstämmelse med såväl Bellini som de nämnda nydaningsdecenniernas
intentioner och sträfvanden. Rudbeckii lärdom och renlärighet,
predikogåfvor och arbetsintensitet samt hans förmåga att affatta
och organisera kunna hafva utpekat honom såsom den, hvilken just
erfordrades å Västerås’ biskopsstol. I nämnda afseenden hade
såväl Bellinus som vissa af stiftets domkapitelsledamöter och menige
prästerskap lärt personligen känna honom före biskopsvalet. Så
hafva flera framstående skol- och prästmän1 säkerligen känt honom
från Wittenbergs- och Uppsala-tiden; Bellinus och Drivius
samarbetade med honom vid Örebromötet 1610—16112; med rektorn,
prosten och författaren Erie Sv. Roslagius (i Hedemora) säger sig
Rudbeckius hafva umgåtts redan före 1619; åtskilliga torde hafva
åhört några af dennes många tal och predikningar, t. ex. i Uppsala,
i Stockholm, å Svartsjö, å Väsby eller i Västerås slottskyrka.3
Och ej heller regeringen synes tveka i valet; före utnämningen
beordrar Gustaf II Adolf sin öfver hof predikant att på närmaste håll
taga kännedom om och föreslå åtgärder mot vissa grofva
vanföreställningar och vanarter hos både menighet och präster i Västerås’
stift. Och det understöd, nämnda stift och stad flera gånger under
1 T. ex. Erik Holstenius, Uno Troilus och Petrus Drivius.
2 Vid detta deltog Rudbeckius — själf tredje — i utarbetande af en
ny SO; denna skisserade den kommande utvecklingen för den lägre och i
viss mån för hela prästbildningen. Afh., s. 9, 34, 129 o. f.; Rudbeckii
likpredikan öfver Roslagius, s. B4.
3 Å Väsby invid Sala predikade Rudbeckius 1613 ocli (två gånger)
16x5; i Västerås’ slottskyrka palmsöndagen 1615; i domkyrkan 1 :sta sönd.
i Adv. 161S (sedan biskopsvalet ägt rum). Åtminstone vid de tre
gudstjänsterna å Väsby var konungen närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
