Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - I. Inledande öfversikt: Miljö lör och föregångare till Rudbeckii religiösa nydaningsarbete bland menigheten - 1. Rudbeckii stifts materiella uppsving och andliga behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I I I
Här ordnades gästgifveriväsen; med biträde af holländare byggdes
här vår första större, med konst tillkomna vattenled, Hjälmare
kanal (1629—1639); här började anläggas 10 alnar breda vägar
mellan Västerås och Falubygden samt utfördes ett flertal smärre
väganläggningar, särskildt i Västmanland. Här upprätthöll nämnda
änkedrottning en jämförelsevis regelbunden breftrafik; under
drottning Kristinas tid började en periodisk postförbindelse mellan
Stockholm och Göteborg via Västerås, Munktorp, Köping och
Arboga.1
Medan bergsbruket var den bäst gifvande och den mest
omhuldade af alla näringar, så gaf boskapsskötseln ett torftigt om än
jämförelsevis säkert lefvebröd. Åkerbruket vansköttes ännu vida
omkring.2 Dragarna användes mera till foror inom bergs- och
skogs-handteringen än till jordens brukande; det syntes förnämare att
bryta malm än plöja. Lifvet på vägar och saluplatser var mera
lockande och för tillfället lönande men äfven mera demoraliserande
och för allmänheten i längden utarmande. Endast på de större
godsen synes man bedrifvit ett rationellare jordbruk. Högst stod
detta i Västmanland; godsen Fiholm och Strömsholm nämnas i
främsta rummet i afseende å.landtbruk, trädgårdsodling och
boskapsskötsel — näringar, hvilka jämte humle- och linodling här i trakten
gynnats speciellt af munkarna, Vasa och Karl IX. Bördiga orter
funnos ock t. ex. i Salabygden, men åkrar och betesmarker lät man
ej sällan ställa under vatten för malmbrytningens skull.
Särskildt där ej bergshandteringen gaf arbetsförtjänst, härskade
ej sällan nöd. Också är det i slättbygderna, som krigets offer lämna
efter sig de fattigaste familjerna och som missväxt ofta medför
svält och barkbröd. Många kunde minnas flera perioder af missväxt3,
hvilka olyckor, enligt hvad Rudbeckius intygar i en två gånger
hållen predikan, den fattiga allmogen »utarmat, tvingat och
borttorkat hafver, där några tusende genom svult och hunger äro sin
kos tagna . . . Hunger och dyr tid äro ännu åter [= kvar] i några
landsändar, så att man deras jämmer och klagan nogsamt hörer och
förnimmer . . . Den nådige Gud förbjude, att ett hårdt år eller
tu här utöfver komme; [eljest] skulle liär blifva en sådan jämmer
1 Jfr ock landshöfdingen bref 1601 2/4; Noraskogs arkiv I, s. 381.
2 Om ringa åkerbruk och ringa eller oärlig tiondegifning jfr Johansson,
Noraskog III, s. 189, 213; Noraskogs arkiv I, s. 171 o. f.
3 T. ex. 1597, 1601. Om kyrkans botemedel med anledning af det
senare årets hungersnöd jfr petrus jon.ä$, Cursus visit. t. ex. s. e2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
