Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - I. Inledande öfversikt: Miljö lör och föregångare till Rudbeckii religiösa nydaningsarbete bland menigheten - 1. Rudbeckii stifts materiella uppsving och andliga behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I I I
efterfrågan; enbart år 1597 utgaf han tre sådana, däraf en särskildt
för värnlösa änkor.1
Stundom funnos hvarken arbetskraft, dragare eller utsäde för
åkerbruket; både präst och bonde kunde sakna det nödvändigaste. —
Och lätt var ej att nå dit, där lifsmedel voro tillgängliga, eller att
öfver hufvud taget komma fram eller forsla något på de oländiga
vägarna — där vägar alis funnos. Det var allt som oftast mycket
farligt att resa öfver kärr och käle de många milen till närmaste
socken, till tempel, sjuka och döende.2 Ännu år 1672 hade
kyrkoherden i Ramnäs ej ens någon vagn att färdas uti, blott en häst att
rida på; och ännu i början på förra århundradet klagade pastor
i Ljusnarsberg, att det de ända till 31/2 milen från kyrkan vanligen
icke fanns »annat än besvärliga ridvägar »3 och att man dit »öfver
sanka moras och kärr eller öfver sjöar oftast icke kan komma utan
stor lifsfara, i synnerhet vår- och hösttider». Gående stödde sig
gärna på en vandringsstaf, den man försett med en yxa dels för att
röja stig, dels ock för att försvara sig vid öfverfall.
I skydd af de sociala och ekonomiska olikheterna och den
härskande nöden spirade många förvillelser och oarter. I
anledning af än verkliga, än blott supponerade sociala och statsliga
orättvisor, underlåtenhetssynder och förledande exempel utdelar
Rudbeckius många skarpa hugg; i dessa missförhållanden ser han,
märkligt -nog för sin tid, ett slags förklaring af och därmed väl äfven
en viss ursäkt för vissa af de fattiga gjorda felsteg. Han känner
med dem.4 De arma blifva »intet bättre» af de samhälleliga lytena
»utan, efter [■= allt eftersom] fattigdomen tvingar dem, blifva de
ogudaktigare och motvilligare».6
1 Jfr Cursus visit., s. G; KÅ 1919, s. 10, 46.
2 Prästen och klockaren måste synnerligen ofta ut i »sockenbud»,
bland annat därför att den tron länge höll sig kvar, att nattvardens åtnjutande
på dödsbädden var mer eller mindre ett för salighet nödvändigt sakrament.
Enligt Thrap, s. 5. Bland annat 6/8 1603 gifves kungabref, att hvar och en
var skyldig ställa häst till pastors disposition för sjukbesök; K 23.
Heffer-mehl, s. 127; Gezelius, Commonitiones, s. C3 v:o.
3 Om usla kommunikationsmedel: VDA, Ramnäs; skrifvelse till biskop
och konsistorium. För frossa och ryggvärk kunde pastor ej längre rida. —
VDA: Ljusnarsberg (1802).
4 I predikan å 1 sönd. i Adv., s. C v:o o. f., framhåller han, hurusom
det icke var »de största hönsen i korgen», som mötte Jesus vid inridandet, utan
»en hop af det gemena folket, som före de andra hade ringa anseende». Äfven
vi borde »hålla oss till de ödmjuka och nedriga [= lågtställda] på jorden».
5 Bootpredikan [öfver Dan. 9], s. C4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>