Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 2. Domkapitlet och dess sträfvan i afseende å lärouppfattning och homogenitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2
B. RUD. HALL
torde där icke, såsom förbrytarna, hafva måst aflägsna sig linder
bönerna och nattvarden. Enär de stå utanför församlingen, fåi
prästen ej »handla med» dem, förrän de göra sin »uppenbara
bekännelse och lämpa sig efter vår religion».
Mot »ansenligt» vederlag utverka de emellertid stundom
dispens från vissa kyrkliga kraf i yttre hänseende1 — på samma
sätt alltså men i långt mindre omfattning än vid kyrkoboten för
lutheraner. Endast efter flitiga böner kunna kyrkogård och
ringning tillåtas för och vid en viss kalvinists begrafning — mot ioo
daler till kyrkan. Trots den rundliga summan iakttager
prästmannen (domprosten Holstenius) härvid tillfället att låta de
tillstädesvarande »se Calviners villfarelse»2; detta sker i
öfverensstämmelse med hans domkapitels beslut och med ett tidigare
synodaldekret (1620) i Strängnäs, enligt hvilket sistnämnda
predikningarna skulle affattas efter kättarens förtjänst och till
församlingens åtvaming. I sitt nit om läran bemödar man sig
sålunda mera om att behålla och förkofra de redan varande
lutheranerna i den rätta tron, än att för lutherdomen vinna kättare
(ehuru naturligtvis glädjen var stor öfver de många utländingar,
som läto inskrifva sig såsom lutheraner, och ehuru denna
öfvergång i många fall tydligen var motiverad af annat än religiösa
skäl). I synnerhet lämnar man sådana heterodoxa i fred, hvilka
förhålla sig stilla och icke agitera för sin åskådning — allt åtgärder,
som Rudbeckius o. a. biskopar förorda 1623, som t. ex.
Zebro-cynthius snart anbefallde (i Strängnäs) och som senare blef
stadgadt genom lag, bl. a. genom kyrkolagen 1686 (1:5).3
Trots strängheten i predikningar, statuter och vid- vissa
enskilda rättegångar äro emellertid Rudbeckius och hans
kapitu-lares anmärkningsvärdt milda, då det gällde att uppspåra och
döma dem som hyste villomeningar. Det faller i ögonen, hur allt
mer sällan några kättarmål förekomma i Rudbeckii förut så irr
läriga stift. Redan KO 1571 hade varit i för sin tid ovanlig grad
mild, åtvarnande mot hårdhet och öfverdrifter — liksom den i
1 Däremot hade dock Kungliga påbud utfärdats 1617 och 1629 10/12.
2 VDP 1642 11/5 AI8, I, V. Enligt a. a. AI9 15/5S. å. nekas djäknarna
få medfölja och sjunga -— trots tidens »fina» begrafningssed och trots eko
nomiskt vederlag.
3 Thyselius, Bidrag, s. 86 o. f. Zëbrocyntiiius, Meditatio Visitator!»’
1641. HERweghr’s yttrande, s. 351, att alla utländska arbetare vid Skultuna
mässingsbruk öfvergingo till lutherdomen, är ej riktigt; jfr t. ex. VDP 1623 4/8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
