Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 2. Domkapitlet och dess sträfvan i afseende å lärouppfattning och homogenitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
flera pedagogiska afseenden är mera framsynt och psykologiskt
riktig, än hvad man vanligen synes mena. Den hade varnat för
spekulationer, dispyter och utfall i Guds hus. Måhända hafva
vi att härtill och till andra drag af kyrklig mildhet — jfr senare —
se en bidragande orsak däri, att de bibliska sentenserna om
herrar och tjänare börjat allt oftare citeras. I sin Förmaning till
kler-keriet hade Olavus Petri citerat Petri ord, att »de åldersmän
eller präster» borde icke vara såsom herrar öfver arfvet utan hellre
hjorden till efterdöme. Och Nova ordinantia hade hänvisat till
Pauli ord, att vi icke äro herrar som råda öfver nästans tro, utan
äro tjänare och skaffare till Guds hemlighet; vi skulle därför
hvarken förtvifla öfver eller ännu mindre fördöma någon.
Blifvande domprosten Ilsbodinus hänvisar vid 1619 års synod i
Strängnäs till skillnaden mellan »föda» och »regera»: »Föda kommer
icke allenast Petrus till utan apostlarna och andra kristtrogna
lärare . . . Men regera kommer världsliga konungar och herrar
till».1 Och året förut hade Rudbeckius i sin bibelkonkordans
anfört dels Jesu egen befallning, att prästerna icke borde härska
utan tjäna, dels det äfven af 01. Petri citerade uttalandet af Petrus.
Då Paulus hade manat Herrens tjänare att icke vara
träto-samma utan ljufliga vid hvar man, hade han jämväl uppfordrat dem
att »tillrättavisa motståndarna med saktmod, hoppandes att Gud
skall gifva dessa bättring till att förstå sanningen». Måhända är
det i medveten åtlydnad af ifrågavarande pastoralbref som den
ortodoxe, i sina kraf och hot så stränge, i sina predikningar och
visitationer så nitiske biskopen Petrus Jonæ i Växjö yttrar på tal om
de ungas hemuppfostran: »Varda de icke förbättrade i ett år,
så kommer väl det andra [året], ty Guds ord slår aldrig fel».2 På
samma sätt väntar också Rudbeckius hellre på att ordet själft
skall bära frukt genom sin och Andens kraft. Måhända har ingen
svensk före honom uttalat denna princip mera ingående än han.
Att han äfven i detta hänseende är den ledande själen i
domkapitlets åtgöranden och att han efterhand låter en mildare uppfattning
om förföljelse och straff genomsyra kapitulares, ja äfven menigheten
— trots sitt brinnande nit om lärans renhet och om
kristendomskunskapens spridning — vill synas bl. a. däraf, att han fem år
1 Ol. PETRI, I, s. 355—357. Nova ord., s. 203. Predikan Om Möte,
s. B o. f. Lundström Paulinus II s. 113. 1 Kor. 4: 1.
2 2 Tim. 2: 24—26. Cursus vis., s. 135. Es. 55: 11; äfven Rudbeckius
citerar detta bibelställe (jfr här afd. II: 3 B).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
